En deal som gick snett tvingade iväg mig  för 3-4 veckor, jag har ingen riktig koll på tid och rum.
Sista dagarna har familjen varit på mig, intervention, familj och släkt, jag har varit så arg så frukansvärt arg. Jag vill inte sluta, jag vågar inte, jag vill visst sluta, men inte under tvång av andra. Det behövs säger dom, jag gör det inte annars men jag kommer inte att fixa det fören jag själv är redo att sluta, vilket dom säger att jag aldrig kommer att bli.

Det kommer alltid finnas ursäkter till att fortsätta, till varför jag inte kan sluta. Jag kommer aldrig vara redo.
Dom vill klippa kontakten helt med mig, jag sitter som ett frågetecken och undrar vad det spelar för roll, dom har redan övergett mig i mångt och mycket. Den där sista lilla biten av kontakt kan jag klara mig utan. Dom bryr sig säger dom och det vet jag att dom gör, inte om den jag är nu utan den jag var och kan vara som dom säger.

Det var efter det som hände vid denna dealen som gick snett som dom tog in mig under tak några dagar för att få "ordning på mig" , det som hände blandade även in min familj, jag är skyldig pengar och kvinnan kände inte för att ge mig kredit så vad gör jag? Jag knockar henne, tar hennes skit och sticker och känner mig som en drottning för en vecka. Men nu är jag tillbaka, men en ännu högre skuld och möjligtvis en avrättning, Stockholm må vara stort men heroinisterna känner varandra och det undre nätet är inte så stort som man tror, kanske låter dom mig vara, jag vet dock att jag inte kommer att få handla av den kvinnan mer.