Jag har haft flashbacks i flera dagar nu, från den tiden då jag var på behandlingshem fram till nu då jag sökte hjälp men backade samt fick en lite smäll på käften av vården, socialen, samhället. Under sommaren så svärmar det av ungdomar och vuxna, berusade på livet eller droger kanske lite hat också. Jag är livrädd för tvångsvård just nu. Livrädd. Herregud jag är 30 + och har inte levt mitt liv som man ska sedan jag var ung tonåring.
Jag är hemlös ännu en gång. Någonting som ni inte vet är att jag jobbar, jag vet inte om personal och chef vet om mitt missbruk då jag jobbar på en rätt ensam avdelning. Men det borde synas och de måste vara ganska inkopetenta om de inte märkt något men jag uppskattar att jag får vara kvar, trots heroin så har jag lyckats jobba ett bra tag, misstag har hänt, kroppen har skakat då jag inte kunnat ta en paus för att sätta fixen. Jag tjänar pengar men jag lyckas inte behålla ett hem längre än ett halvår, jag har bott i färdigmöblerade lägenheter, jag har inga möbler, jag har inte mycket saker eller kläder. Pengarna har gett mig ett ökat missbruk bara för att jag har råd med mer, lagrar, skjuter mer, oftare, högre doser.
I mitt huvud simmar det omkring sönderknarkade tankar. I andras huvud står allting i klartext.
Det blev ingenting, jag gav allting nobben. Vad är mina ursäkter frågade en familjemedlem, jag talade om för denne att det inte finns några ursäkter, bara rädsla som inte är så bara. Ingen bråkade, ingen blev arg, jag bara tackade för mig och sa att jag kanske är redo en annan gång, dom bara tittade på mig och sa att det inte blir någon annan gång, vid den tiden kommer jag att vara död. Må så vara.
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
Avgiftning och öppenvård pratar dom om. Sedan fick jag ett bakslag, de tyckte att jag missbrukat heroin för länge, jag hade en nykter vän med mig som var väldigt arg över det, ingen kan vara för gammal eller ha missbrukat för länge för att få hjälp. Men socialen är socialen. Efter att dom sa att jag missbrukat för länge så hörde jag nästan ingenting mer av samtalet, jag trodde att jag skulle svimma vilket jag gjorde till slut. Tänd inte mitt ljus för att sedan släcka det.
Jag är tveksam för att de är tveksamma men också för att lägga undan allting, lämna det här livet som jag är van vid nu.
Under den eventuella avgiftningen skulle jag inte få någon korttidsbehandling på grund av lågkonjukturen så finns det inte pengar. Jag skulle inte heller få vara inlagd på sluten avdelning vilket man brukar få vara i tre veckor under avgiftningen. Dom pratade om att jag skulle sova hemma men vara på avdelningen på dagarna. Jag förstår ingenting.
Allting är väldigt förvirrande just nu och jag använder mer än vanligt.
Jag har träffat en kvinna på socialtjänsten tre gånger redan, jag har varit arg, jag har tjatat men får ganska undvikande svar och därför kom min vän med denna gången, för att jag behövde stöd men det slutade med att jag svimmade och kommer bara ihåg delar av konversationen där. Allting blev suddigt.
Kvinnan på socialen har även fått se mina journaler där hon kan se att jag har ett dokumenterat heroinmissbruk sedan långt tillbaka i tiden.
Tänd ljuset, släck ljuset.
Vänster eller höger.
Livet eller döden.
Jag är tveksam för att de är tveksamma men också för att lägga undan allting, lämna det här livet som jag är van vid nu.
Under den eventuella avgiftningen skulle jag inte få någon korttidsbehandling på grund av lågkonjukturen så finns det inte pengar. Jag skulle inte heller få vara inlagd på sluten avdelning vilket man brukar få vara i tre veckor under avgiftningen. Dom pratade om att jag skulle sova hemma men vara på avdelningen på dagarna. Jag förstår ingenting.
Allting är väldigt förvirrande just nu och jag använder mer än vanligt.
Jag har träffat en kvinna på socialtjänsten tre gånger redan, jag har varit arg, jag har tjatat men får ganska undvikande svar och därför kom min vän med denna gången, för att jag behövde stöd men det slutade med att jag svimmade och kommer bara ihåg delar av konversationen där. Allting blev suddigt.
Kvinnan på socialen har även fått se mina journaler där hon kan se att jag har ett dokumenterat heroinmissbruk sedan långt tillbaka i tiden.
Tänd ljuset, släck ljuset.
Vänster eller höger.
Livet eller döden.
