Det blev värre och värre.
0kommentarer
4000kr rikare vandrade jag efter gatorna Stockholm, jag hade varit här förr, många gånger. Påverkad av tramadol studerade jag människorna som gick förbi mig. Kanske skulle jag ge mig på att rycka åt mig alla dessa rikemans väskor? Nej, det vågade jag inte. 4000kr skulle inte räcka långt med mitt missbrukande.
Jag började fundera, efter påtryckningar från mina rumkompisar, på att börja prostituera mig, fundera på riktigt.
Men jag slog mig själv i ansiktet och sa om och om igen att jag inte skulle bli en pundare som finansierar sitt missbruk genom att knulla snygga som fula män. När pengarna började sina samtidigt som tabletterna från min bag så tyckte jag att det var en bra idé att avsluta mitt liv. Jag försökte aldrig, jag var för feg för att ta mitt eget eller någon annans liv.
Genom en väns vän fann jag två tjejer och tre killar som var missbrukare, heroinet flödade i deras vener.
Jag tittade som den nyfikna 26 åriga tjejen jag var på hur dom stasade sina armar, Angelica, en väldigt vacker tjej hade börjat med heroin för 3 månader och berättade om euforin, hur värmen och lugnet spred sig i kroppen.
Jag stannade fortfarande på tramadolen även om jag nu började bli riktigt lockad av att få känna känslan Angelica berättade om. Angelica lyckades jobba samtidigt som hon var påverkad, samtidigt som hon var missbrukare, hon jobbade på en leksaksaffär. Mycket underligt tyckte jag, att en som går omkring med heroin i kroppen klarar av att jobba.
Skulle det inte vara fint att få smaka på den där känslan lite?
Jag hade redan varit på behandlingshem, vad fan tänkte jag på, vad tänkte jag med och vad höll jag på med...
Jag började fundera, efter påtryckningar från mina rumkompisar, på att börja prostituera mig, fundera på riktigt.
Men jag slog mig själv i ansiktet och sa om och om igen att jag inte skulle bli en pundare som finansierar sitt missbruk genom att knulla snygga som fula män. När pengarna började sina samtidigt som tabletterna från min bag så tyckte jag att det var en bra idé att avsluta mitt liv. Jag försökte aldrig, jag var för feg för att ta mitt eget eller någon annans liv.
Genom en väns vän fann jag två tjejer och tre killar som var missbrukare, heroinet flödade i deras vener.
Jag tittade som den nyfikna 26 åriga tjejen jag var på hur dom stasade sina armar, Angelica, en väldigt vacker tjej hade börjat med heroin för 3 månader och berättade om euforin, hur värmen och lugnet spred sig i kroppen.
Jag stannade fortfarande på tramadolen även om jag nu började bli riktigt lockad av att få känna känslan Angelica berättade om. Angelica lyckades jobba samtidigt som hon var påverkad, samtidigt som hon var missbrukare, hon jobbade på en leksaksaffär. Mycket underligt tyckte jag, att en som går omkring med heroin i kroppen klarar av att jobba.
Skulle det inte vara fint att få smaka på den där känslan lite?
Jag hade redan varit på behandlingshem, vad fan tänkte jag på, vad tänkte jag med och vad höll jag på med...
Kommentera