Penny Dreadful

Det har nu blivit många dagars frånvaro från dator, blogg och livet. Sista dagarna har varit en typisk panik-tid då jag inte får tag i mina varor, när kranen åker in på kåken och man försök få tag i vänner som inte är hemma eller har igång sina mobiler, jag hittar alltid någon som har, men inte tillräckligt för att hålla mig på den nivå jag behöver, den doseringen jag behöver hela dagarna. Jag vet hur heroinet har förstört mig, fysiskt och psykiskt, hur jag ser ut nu. Jag har börjat fundera på om jag någonsin kommer att känna mig redo för att kliva av heroinet även om jag vet att jag kanske skulle kunna få gå i ett subutexprogram eller få metadon. Jag har tagit en överdos av heroin en gång av "misstag" - någon annan satte den åt mig, jag mådde för dåligt.

Eftersom att jag inte har det jag behöver så kräks jag och mår illa, skakar, fryser, svettas, även om jag inte kör en hel riktig AT så räcker ett halvt dygn, och det är svårt att orka förflytta sig från badrums golvet eller sängen när man mår såhär. Jag har varit tvungen, jag var tvungen att få tag i något, jag har absolut ingenting hemma som kan fungera som en liten AT blockering, så att den inte blir hemsk.

Jag är fruktansvärt kall om mina händer. Snart kommer värmen. Bara vänta en liten stund till så kommer en kabbe.
Inget rus, bara livet som kommer tillbaka, just nu börjar livet ta slut som ett batteri som dör, en lampa som släcks.

Jag återkommen med en fortsättning på min bakgrundsberättelse lite senare om jag är bättre.
Jag säger ett tack till de som läser och jag hoppas att ni inte funderar på att prova heroin, jag lovar er, heroinet tar er bara till helvetet! Jag önskar ingen mitt liv.

- Penny Dreadful -