Penny Dreadful

Angelica fortsatte att prostituera sig och blev gravid. Barnet blev utvecklingsstörd på grund av hennes heroinmissbruk, hon slutade inte trots att hon visste om att hon var gravid. Den dagen barnet föddes plockades det direkt ifrån henne.
Angelica som innan varit så likgiltig över graviditet och barn blev efter en tid väldigt deprimerad. Jag tror att dom kallade det för förlossningsdepression. Angelica pratade om djävulen , hon var ledsen hela tiden. Djävulen skulle ta henne sade hon, jag gick ut och skulle fixa något att äta, när jag kom hem var Angelica död. Hon hade tagit sitt liv, hon skrev i sitt avskedsbrev att hon kände, skam, sorg och förlust. Heroinet var inte utblandat och hon hade tagit en dubbeldos, det är vad vi fick höra. Hon hade tidigare pratat om döden men jag trodde inte att det skulle bli så här.

Det gör ont i mig att skriva om Angelica när hon inte finns med mig längre. Bästa vänner som missbrukare och jag hoppas att vi hade varit det även utan heroinet dock är det väldig osannolikt.

Angelica var alltid den som pushade på om att fixa pengar, fixa kabbar, fixa bensodiazepiner, fixa flunitrazepam.
Hon ville aldrig sätta en sil ensam, hon ville ha någon med sig.

Heroinet förstör oss och jag har förlorat många vänner på grund av deras kärlek till heroin.
Jag förstår att ni tänker "har du inte lärt dig en läxa då?" , som missbrukare så kan jag tänka "fan vad trist, jag älskade dig" och nästa tanke blir "fan jag måste hem och fixa iordning en spruta" . Så sjukt är det. Jag är medveten om hur sjukt det är men mitt beroende kommer först, jag måste ha min substans för att orka stå på benen, för att leva, suget, beroendet är så pass starkt att jag kopplar bort allting annat när jag har slut heroin och måste jaga tag i mer, jag tänker på avtädningen och jag tänker på hur jävla dåligt jag kommer att må, men andra tankar finns inte; "hur mår mamma", "jag saknar Angelica" , dom tankarna finns inte, det är bara "heroin heroin heroin måste få tag i mitt jävla heroin" .

- Penny dreadful -