Penny Dreadful

Tusen tack för era fina ord, även i en missbrukares hjärta kan det kännas fint och inte bara likgiltighetskänsla.
Jag är absolut inte ute efter några "tyck synd om mig" röster, det här är mitt liv, jag är tacksam över att det finns
de som bryr sig även om en missbrukare som är puttad åt sidan av resten av samhället.

Jag har ett boende, det är inte enbart mitt, jag bor tillsammans med en kvinna några år yngre än mig.
Hon är en vacker själ som inte bara finner livet mörkt, utan väldigt ljust liksom många andra som skjuter amfetamin.
Vi går på olika droger som lägger oss på olika nivåer, hon arbetar och tjänar pengar, jag är utan jobb, ni kanske
minns att jag faktiskt hade ett för ett tag sedan. Jag hamnade djupare i mitt beroende och orkade inte stiga upp alls, det
fanns absolut ingen dygnsrytm. Noddade halva dagarna. Jag tjänar pengar på andra sätt.

Det här med någon behandling snurrar i mitt huvud, det känns som att jag har en ängel på ena axeln och en djävul på andra.
Kluven med andra ord. Djävulen är flera strån vassare. Jag är osäker på om jag skulle vilja ha metadon, varför vet jag inte riktigt men subutex skulle kännas bättre.