Övergiven
2kommentarer
Det blev ingenting, jag gav allting nobben. Vad är mina ursäkter frågade en familjemedlem, jag talade om för denne att det inte finns några ursäkter, bara rädsla som inte är så bara. Ingen bråkade, ingen blev arg, jag bara tackade för mig och sa att jag kanske är redo en annan gång, dom bara tittade på mig och sa att det inte blir någon annan gång, vid den tiden kommer jag att vara död. Må så vara.
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
2 kommentarer
Pierre
20 Jun 2009 17:53
Hej...fan att jag inte kontaktede nig när jag var i stockholm, hade jag haft et telener så hade jag inte tvekat. Var i stockholm mån,tis,ons.....satan också jag sne jag bli på mig själv för detta. Jag hade åtminsnde kunnat hjälpa mih med. Med en javla massar xanor 2 mg,Iktorivil 2mg, ett gän mettaflaskkor metadon.Och lite pengar. Men jag åker snart upp igen skriv ett telefon nummer där jag kan kan nå dig med säkerhet så ska vi hjälpas år, ska vara där i en vecka.....det är en del sv mitt jobb.Gör det, det kan hjälpa oss båda
Miss M
23 Jun 2009 13:23
Du får inte ge upp! Kämpa kämpa kämpa! Jag har aldrig varit beroende (förutom av cigg då) och har ingen aning om vad du går igenom för skit. Men vad du än gör, Ge inte upp!
Kommentera