Efter behandlingshemmet
0kommentarer
Jag spenderade 6 månader på behandlingshemmet i Dalarna. Jag var ren, jag kunde tänka klart och hade lagt upp en plan på vad jag skulle göra nu, lagt upp små mål och långsiktiga mål. Vi var 12 stycken som var på behandlingshemmet för att bli rena från narkotikan, vi hade kommit dit vid olika tidpukter och blev redo för att åka hem vid olika tidpunkter.
Efter mina 6 månader i den gula villan så hade jag öppnat upp mig och tagit in information och råd om hur jag skulle strukturera min framtid. Problemet var att jag inte hade någonstans att bo, jag hade bott med min pojkvän men när jag åkte iväg och rensade ur min kropp från alla substanser jag svalt så fortsatte han att knarka. Det fanns ytterligare ett problem, jag hade ingen inkomst och psykologen som fanns på behandlingshemmet hade inte gett mig den informationen och de råden jag hade behövat, inte ens hälften upptäckte jag när jag hamnade i min hemstad igen. En bag med kläder, 24 år.
Vad skulle hända med mig nu. Jag hade ingen familj att vända mig till.
Jag checkade in på ett vandrarhem tills vidare. Jag sökte olika jobb, från kiosker till en position på telia. Jag lyckades ingenstans, när jag klättrade högre upp i de jobb jag sökte så var jag oftast oärlig om min bakgrund, men ibland kollade dom upp detta och fann att jag var en fd drogmissbrukare. Jag var stämplad och ingen ville anställa mig.
Efter många om och men så fick jag ett jobb som assistent åt en förståndshandikappad flicka. Jag trivdes ganska bra och fann en ny bekantskapskrets. Det gick månader och jag fortsatte att jobba, sen kom dagen då jag fick sparken, någon hade fått reda på min bakgrund och startat en djungeltelegraf som ledde till chefen.
Jag var förkrossad, efter ett tag så hade jag inte längre råd att betala för rummet på vandrarhemmet, jag bönade och bad hos socialen men ingenting hjälpte så jag tog min bag med kläder och lite hygienartiklar och makeup och vandrade några mil, det tog timmar att komma fram till det samhället jag ville till. Min fd pojkvän bodde där, det här var mitt absolut sista alternativ, jag hade inget val längre. Jag gick inte in genom den dörren med en enda tanke på att börja missbruka eller bruka bensodiazepiner. Min fd pojkvän hade nu blivit langare och nu var det inte längre bara bensodiazepiner som fanns där...
- Penny Dreadful -
Efter mina 6 månader i den gula villan så hade jag öppnat upp mig och tagit in information och råd om hur jag skulle strukturera min framtid. Problemet var att jag inte hade någonstans att bo, jag hade bott med min pojkvän men när jag åkte iväg och rensade ur min kropp från alla substanser jag svalt så fortsatte han att knarka. Det fanns ytterligare ett problem, jag hade ingen inkomst och psykologen som fanns på behandlingshemmet hade inte gett mig den informationen och de råden jag hade behövat, inte ens hälften upptäckte jag när jag hamnade i min hemstad igen. En bag med kläder, 24 år.
Vad skulle hända med mig nu. Jag hade ingen familj att vända mig till.
Jag checkade in på ett vandrarhem tills vidare. Jag sökte olika jobb, från kiosker till en position på telia. Jag lyckades ingenstans, när jag klättrade högre upp i de jobb jag sökte så var jag oftast oärlig om min bakgrund, men ibland kollade dom upp detta och fann att jag var en fd drogmissbrukare. Jag var stämplad och ingen ville anställa mig.
Efter många om och men så fick jag ett jobb som assistent åt en förståndshandikappad flicka. Jag trivdes ganska bra och fann en ny bekantskapskrets. Det gick månader och jag fortsatte att jobba, sen kom dagen då jag fick sparken, någon hade fått reda på min bakgrund och startat en djungeltelegraf som ledde till chefen.
Jag var förkrossad, efter ett tag så hade jag inte längre råd att betala för rummet på vandrarhemmet, jag bönade och bad hos socialen men ingenting hjälpte så jag tog min bag med kläder och lite hygienartiklar och makeup och vandrade några mil, det tog timmar att komma fram till det samhället jag ville till. Min fd pojkvän bodde där, det här var mitt absolut sista alternativ, jag hade inget val längre. Jag gick inte in genom den dörren med en enda tanke på att börja missbruka eller bruka bensodiazepiner. Min fd pojkvän hade nu blivit langare och nu var det inte längre bara bensodiazepiner som fanns där...
- Penny Dreadful -
Kommentera