Penny Dreadful

Jag har varit till socialtjänsten.
Jag har sån satans ångest så jag känner för att ta en överdos. Men jag tog min dagliga fix före jag gick och efter att jag kom hem. Kanske börjar min resa här mot ett nyktert liv, kanske skiter jag i allting. Men jag har varit dit och pratat.

Klarar inte av att skriva mer just nu.

Kroniskt beroende. Det är inte trevligt, det är inte roligt att inte längre få ett rus utan bara behöva det för att inte bli sjuk.
Bensodiazepiner och tramadol sen satt jag där med heroinet flytande i mitt blod. Jag klev på tåget och följer med rälsen till döden, det går långsamt för vissa, snabbare för andra och vissa tar en överdos och försvinner på en gång.
Jag ser portarna som är barrikerade och den stora grobianiska kedjan med hänglås. Jag har glömt nyckeln och jag har glömt lösenordet för att ta mig igenom. Jag ser portarna på håll där jag åker med tåget, ibland blir dom suddigare och jag sjunker ner i en vad som ser ut som en obekväm ställning men som jag inte känner något av alls. Ibland är portarna klara och jag vet att livet finns bakom portarna. Tåget för mig till döden. Helvetet lever jag redan i.

Jag låter säkerligen fullständigt fullkomligt egeostisk och elak när jag påpekar att Ni vet hur jobbigt det är att ta sig ut detta helvetet. Men jag känner att jag måste faktiskt ge en eloge till er som tagit modet till er att fixa era liv och tack vare erat mod ( eller kanske under tvångsbehandling ) så har ni förmodligen räddat era liv.!!!

Nu kliar det över hela kroppen och jag måste dra snart, som jag skrivit om tidigare, detta väntande kan få en att vilja hoppa från en skyskrapa, dödsångesten är ett faktum just nu. 

- Penny Dreadful -

Jag har varit gift, kanske är jag fortfarande gift, jag kommer inte ihåg om jag någonsin skrev på papprena och skickade tillbaka dom.  Ett äktenskap som gick ut på någon kärlek till heroinet och inte till varandra. Man behöver inte den typen av närhet direkt, jag ska inte skrivan "man" jag ska utgå från mina upplevelser. Jag behöver inte närhet från en annan människa, jag har inte kännt det behovet sedan jag började med heroinet. Det verkade som en toppen idé att gifta sig, men jag gifte mig för att få tag i det jag ville och han gifte sig för att ha en täckmantel som han senare sade. Vi gifte oss av olika anledningar men ändå samma och vad allting egentligen handlade om bakom draperierna var just heroinet.

Idag är jag bara gift med heroinet. Jag är gift med beroendet. Jag är gift med sprutorna.
Jag slöt en pakt med djävulen den dagen jag började injicera.


- Penny Dreadful -

Ni som har "ryckt upp er", ni vet hur detta pund liv kan vara, det är inte samma helvete för alla men i mångt och mycket.
Ni vet hur svårt det är att söka hjälp, ta emot hjälp, framförallt; våga lämna heroinet bakom sig.
Som heroinmissbrukare så vet man även att man inte kommer att leva så länge. Jag har hållt på med skiten i nu över 8 år, kanske har jag några år kvar eller så har jag kanske tio, på metadon eller subutex skulle jag förmodligen leva längre.
Ni som skriver har bra erfarenheter, ni känner att ni har ett liv idag. Det är fint. Men kanske är "livet" inte till för alla?


Jag sitter och hoppar med benen och klickar med en penna, jag ska ut och möta Danny men jag håller på att bli sjuk, väldigt sjuk, tror att jag kvartar hos honom. Sista dagarna har varit tuffa, jag har levt i någon konstig värld, heroin världen.
Det går tungt nu, tungt att få tag i grejer och tungt att hitta en ven som funkar, tungt att leva. Jag är trött på livet. Jag borde söka hjälp. Jag vet inte om jag är redo. Men nej jag vill inte leva med denna ständiga jakt och paranoida beteendet.

Hepatit C är inte speciellt trevligt det heller, titta på mina ögon hur gula de har börjar bli, det finns behandling.

- Penny Dreadful -

Jag svär inte ofta men i dessa tider, då jag i flera dagar (!) har fått göra diverse tråkigheter för att kunna betala mitt heroin så blir jag förbannad. Vad ska jag göra, linka ner till metadonkliniken, nej, när jag är sjuk så kan jag inte gå utanför dörren. 3 dagar är 3 evigheter för en missbrukare, varje timme är en evighet och en evig vänta, en evig smärta på insidan och på utsidan. Det har ordnat sig just nu och jag har grejer hemma så att jag klarar mig i någon dag.

Jag mötte min mamma efter gatan för fyra dagar sedan, jag sade hej men hon tittade bara på mig och ignorerade mig. En timme senare ser jag ett av mina syskon som bara säger att jag ser fördjävlig ut och går därifrån. Jag vet inte när man är redo för att lägga undan verktygen och heroinet. Känner man sig någonsin riktigt redo? Jag vill inte leva detta livet men är jag redo att klara mig utan det som håller mig vid liv, det är svårt att se en framtid utan heroinet trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att leva så länge till.

En kompis bjöd på sprit, jag drack trots att alkohol inte intresserar mig längre. Hon är så fin och har inte gått ner sig på någon annan substans än alkohol men idag, om 20 minuter sa hon klacka in på socialen och be om hjälp med att sluta dricka. Hon snackar om att antabus eller campral inte skulle vara till någon hjälp, hon måste bli inlagd på behandlingshem. Jag skiter i vilket bara hon lägger av med drickandet. Det har förstört hennes lever ganska brutalt.
Inte för att min lever är i bra skick den heller, men om jag ska vara totalt och brutalt ärlig så har min lust för att leva försvunnit för länge sedan, jag bara är, jag har ingen nära vän som Angelica var till mig, en sån man kunde stjäla kläder tillsammans med och sitta som småbarn i lekparkerna på nätterna. Jag är 34 år och har pundat bort hälften av tiden jag har levt sedan jag började med droger.

Danny har span på sig enligt honom själv, känns inte säkert att handla av honom men känns inte säkert att gå till någon ny heller, vet fan inte vad jag ska göra.

- Penny Dreadful -

Det är lika jobbigt varje gång. Kicking the habit, vissa vet just varför det kallas så, hur man sparkar med benen, hur man har myrkryp så otroligt mycket när man tänder av. Rycker i benen, man sparkar, kicking the habit.
Just idag sitter jag och biter på mina naglar och jag fryser oerhört mycket. Jag väntar på att mobilen ska ringa, jag har pengar, men jag har varken horset eller verktygen. Jag börjar få panik och automatisk så kopplas mina tankar till alla andra avtändningar jag har gått igenom under mina åtta år som heroinist. Det rycker lite i kroppen och jag blir snart för sjuk för att kunna ta mig ut och möta honom. Fan ta honom om han inte ringer.


Den dagen jag sprang med landstiget fula särk på mig tycker man borde vara förnedrande. Men nej. Jag bryr mig inte om sånt. Ingenting spelar någon större roll längre, man blir avtrubbad och man blir lätt ett monster när det handlar om att få tag i sitt heroin, som jag skrivit tidigare så är det allt och då menar jag allt man bryr sig om just då.
Jag har blivit en ensam själ på grund av mitt missbruk. Jag behöver inte andra, när Angelica dog så blev jag ensam. Det är skönt att umgås med någon ibland men jag har inte det behovet för att må bra.


Jag klarar inte att skriva mer nu, jag börjar bli riktigt jävla sjuk nu.

- Penny Dreadful -

För ett år sedan så satt jag i en lägenhet full av heroinister och blandmissbrukare samt brukare. Jag var 33 år, den yngsta där var 16 år, hon rökte hasch, det var så jag började min resa. Jag ville skrika åt henne men jag var så trött, lite för stor dos heroin och jag ville bara sova, jag kommer ihåg hur hon såg ut men inte vad hon hette eller vad som hände mer den kvällen. Någon vecka senare så skulle jag åka och köpa heroin satte mig på tuben, jag var sminkad och kände mig ganska fräsch, duschad, rent hår, och jag såg mig själv i fönstret, jag glömmer mig själv hela tiden, jag har inte tagit hand om mig, jag hade fortfarande inget hem, jag hade varit LVM:ad 3 gånger.

Den kvällen, den dagen träffade jag Danny, han var den jag skulle handla av, blå och gul i ansiktet och väldigt dåligt med tänder, dålig hy och ung. Väldigt ung. Jag brydde mig inte, bara jag fick mina grejer, betalade och fick min heroin och satte mig på tuben igen. När jag klev av fanns där flertalet poliser. Paranoid, svettig, nervös och gråtfärig som jag var så hade jag svårt att se "normal ut" , en av dom tittade på mig och jag greps av panik,  fan jag pallar inte att sitta på kåken, jag pallar inte avgiftning igen.  Jag kunde springa och ha kvar kabbarna eller så kunde jag gå lungt eller springa och slänga kabbarna. Jag hade fan betalat för dom så jag behöll dom och sprang. Dom kom inte efter mig så det var inte mig dom ville ta in i häktet. Jag svär på min egen döda grav att jag kommer hänga mig om jag placeras i en häktescell igen.

År 2007 i December, två dagar före julafton åkte jag in på avgiftning, det höll i två dagar sen drog jag. Jag ville verkligen klara av det och få åka på behandlingshem eller få gå i subutexprogramet eller metadon. Dom kunde inte lova mig någonting, inga löften, men det gav mig lite hopp någonstans. Ingenting hände mer än att jag blev sjuk, jag fick ingenting på avdelningen, absolut ingenting, jag skrek efter bensodiazepiner. Jag stack hem till min lägenhet, sa upp lägenheten, packade dom få saker jag hade, möbler och skit lämnade jag, lämnade en icket existerande adress där det var meningen att han skulle skicka fakturan på de resterande tre månadernas hyra. Sedan dess har jag inte försökt sluta igen. Ödet visade mig vägen ut från avdelningen och in till gatulivet. Efter ett par dagar glidandes omkring på gatorna så fick jag bo hos en annan vännina, långt ifrån den vackra och omtänksamma Angelicas personlighet men hon var snäll, hon lovade mig sängplats i två veckor, efter två veckor så kom hennes man hem. Dom var icket missbrukare eller brukare av varken droger, alkohol, koffein, nikotin eller något annat.Givetvis kom hennes man hem tidigare, förbannad på både kvinnan och mig, jag fick några örfilar och sprang därifrån med ett gäng ökenord rikare i fickan.

Jag har flera systrar och brödrer, en av mina äldre bröder tog in mig i sitt hem efter att jag lovat att söka hjälp om jag bara fick vila ett tag. Lögner. Lögner lögner lögner. Lögner till familjer och vänner för att få och ta hela tiden utan att ge något tillbaka, inte ens ett försök, och jag har blivit utsparkad från så många ställen innan så jag förstod att jag blir snart utkickad härifrån också. Men det där löftet han ville att jag skulle hålla var något han själv borde ha sagt åt sig själv.

Tack så hemskt mycket för era kommentarer, jag vill lägga in några ord till en kille som kommenterade ett inlägg.
Marcus;
Du tänker dom tankar jag önskar och ber till gud att jag inte skulle ha gjort för 8 år sedan.
Jag skriver det här öppet för att jag vill att alla ska tänka fler och mer över att prova droger.
Jag lovar er att det inte är ett roligt liv, det har blivit ett rent helvete för mig.
Tycker du att mitt liv har verkat vara roligt, att jag har levt under normala förhållanden?
Det är fint att du vill vara min vän men jag kan inte vara vän med någon som vill sätta sig ner på den
gata som jag försöker ta mig ifrån med en spruta redo i handen. Jag kan inte göra saker tillsammans med dig då det innebär drogrelaterade saker.
Du förstår inte detta livet och jag vill inte att du ska förstå, jag vill inte att du ska uppleva detta. Snälla du.
Prova aldrig heroin. "Jag ska bara testa en gång, jag blir inte fast" , sen blir det tre gånger och sen innan du vet ordet av det så är du fast, du är beroende och din resa mot ett jävla avloppsliv börjar.

Du har ingen aning om vad det här innebär, det är så mycket mer än det jag skriver, det finns så mycket smuts under naglar som bara heroinister kan förstå. Alla lever inte ett fullständigt kaotiskt liv trots ett heroinmissbruk men väldigt många. Jag skulle välja bort detta och fortsätta ditt nuvarande liv. Jag tänker välja bort detta och börja om på nytt, bilda ett nytt liv för mig en dag. Prova inte. Hur sugen du än är så gör det inte.

Jag vet att droger lockar, jag vet hur jag har varit, jag vet hur jag ville prova det och det och det och just på grund av min nyfikenhet så har det lett till LVM, behandlingshem, en volta här och där på kåken, självmordsförsök, kriminalitet, avståndstagande från familjen och en hel lång lista där till.

Snälla du. Håll dig ifrån droger.

- Penny Dreadful -