Penny Dreadful

År 2007 i December, två dagar före julafton åkte jag in på avgiftning, det höll i två dagar sen drog jag. Jag ville verkligen klara av det och få åka på behandlingshem eller få gå i subutexprogramet eller metadon. Dom kunde inte lova mig någonting, inga löften, men det gav mig lite hopp någonstans. Ingenting hände mer än att jag blev sjuk, jag fick ingenting på avdelningen, absolut ingenting, jag skrek efter bensodiazepiner. Jag stack hem till min lägenhet, sa upp lägenheten, packade dom få saker jag hade, möbler och skit lämnade jag, lämnade en icket existerande adress där det var meningen att han skulle skicka fakturan på de resterande tre månadernas hyra. Sedan dess har jag inte försökt sluta igen. Ödet visade mig vägen ut från avdelningen och in till gatulivet. Efter ett par dagar glidandes omkring på gatorna så fick jag bo hos en annan vännina, långt ifrån den vackra och omtänksamma Angelicas personlighet men hon var snäll, hon lovade mig sängplats i två veckor, efter två veckor så kom hennes man hem. Dom var icket missbrukare eller brukare av varken droger, alkohol, koffein, nikotin eller något annat.Givetvis kom hennes man hem tidigare, förbannad på både kvinnan och mig, jag fick några örfilar och sprang därifrån med ett gäng ökenord rikare i fickan.

Jag har flera systrar och brödrer, en av mina äldre bröder tog in mig i sitt hem efter att jag lovat att söka hjälp om jag bara fick vila ett tag. Lögner. Lögner lögner lögner. Lögner till familjer och vänner för att få och ta hela tiden utan att ge något tillbaka, inte ens ett försök, och jag har blivit utsparkad från så många ställen innan så jag förstod att jag blir snart utkickad härifrån också. Men det där löftet han ville att jag skulle hålla var något han själv borde ha sagt åt sig själv.