Fan helvetes fan
2kommentarer
Jag svär inte ofta men i dessa tider, då jag i flera dagar (!) har fått göra diverse tråkigheter för att kunna betala mitt heroin så blir jag förbannad. Vad ska jag göra, linka ner till metadonkliniken, nej, när jag är sjuk så kan jag inte gå utanför dörren. 3 dagar är 3 evigheter för en missbrukare, varje timme är en evighet och en evig vänta, en evig smärta på insidan och på utsidan. Det har ordnat sig just nu och jag har grejer hemma så att jag klarar mig i någon dag.
Jag mötte min mamma efter gatan för fyra dagar sedan, jag sade hej men hon tittade bara på mig och ignorerade mig. En timme senare ser jag ett av mina syskon som bara säger att jag ser fördjävlig ut och går därifrån. Jag vet inte när man är redo för att lägga undan verktygen och heroinet. Känner man sig någonsin riktigt redo? Jag vill inte leva detta livet men är jag redo att klara mig utan det som håller mig vid liv, det är svårt att se en framtid utan heroinet trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att leva så länge till.
En kompis bjöd på sprit, jag drack trots att alkohol inte intresserar mig längre. Hon är så fin och har inte gått ner sig på någon annan substans än alkohol men idag, om 20 minuter sa hon klacka in på socialen och be om hjälp med att sluta dricka. Hon snackar om att antabus eller campral inte skulle vara till någon hjälp, hon måste bli inlagd på behandlingshem. Jag skiter i vilket bara hon lägger av med drickandet. Det har förstört hennes lever ganska brutalt.
Inte för att min lever är i bra skick den heller, men om jag ska vara totalt och brutalt ärlig så har min lust för att leva försvunnit för länge sedan, jag bara är, jag har ingen nära vän som Angelica var till mig, en sån man kunde stjäla kläder tillsammans med och sitta som småbarn i lekparkerna på nätterna. Jag är 34 år och har pundat bort hälften av tiden jag har levt sedan jag började med droger.
Danny har span på sig enligt honom själv, känns inte säkert att handla av honom men känns inte säkert att gå till någon ny heller, vet fan inte vad jag ska göra.
- Penny Dreadful -
Jag mötte min mamma efter gatan för fyra dagar sedan, jag sade hej men hon tittade bara på mig och ignorerade mig. En timme senare ser jag ett av mina syskon som bara säger att jag ser fördjävlig ut och går därifrån. Jag vet inte när man är redo för att lägga undan verktygen och heroinet. Känner man sig någonsin riktigt redo? Jag vill inte leva detta livet men är jag redo att klara mig utan det som håller mig vid liv, det är svårt att se en framtid utan heroinet trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att leva så länge till.
En kompis bjöd på sprit, jag drack trots att alkohol inte intresserar mig längre. Hon är så fin och har inte gått ner sig på någon annan substans än alkohol men idag, om 20 minuter sa hon klacka in på socialen och be om hjälp med att sluta dricka. Hon snackar om att antabus eller campral inte skulle vara till någon hjälp, hon måste bli inlagd på behandlingshem. Jag skiter i vilket bara hon lägger av med drickandet. Det har förstört hennes lever ganska brutalt.
Inte för att min lever är i bra skick den heller, men om jag ska vara totalt och brutalt ärlig så har min lust för att leva försvunnit för länge sedan, jag bara är, jag har ingen nära vän som Angelica var till mig, en sån man kunde stjäla kläder tillsammans med och sitta som småbarn i lekparkerna på nätterna. Jag är 34 år och har pundat bort hälften av tiden jag har levt sedan jag började med droger.
Danny har span på sig enligt honom själv, känns inte säkert att handla av honom men känns inte säkert att gå till någon ny heller, vet fan inte vad jag ska göra.
- Penny Dreadful -
2 kommentarer
Anonym
14 May 2009 19:19
Hejsan
Passa på att åtminstone anmäla dig till en metadonbehandling nu när du har grejer i ett par dagar. För det kan ju ta tid att bli kallad och så vidare, jag lovar att det funkar kanon och man mår jättebra med metadonet. Fan, vad jag känner igen allt du skriver, från den ständiga jakten, rädlslan för avtändningen, ensamheten och ingen livslust, man bara är ett vandrande kollie, zombie. Fan gör ett försök, kontakta Brukarföreningen dom hjälper dig om du vill, du kan dessutom, om inte annat få rena verktyg av dom så du slipper utsätta dig för smittorisker. Var rädd om dig, det finns hjälp, det finns medicin.....ska inte tjata på dig, men eftersom det funkar så jävla bra för mig så vill jag gärna hjälpa till så långt jag kan. Brukarföreningen finns vid globen på Livdjursgatan...www.svenskabrukarforeningen.se
Anna
18 May 2009 11:55
Hej!! Jag vill oxå bara stämma in i ovan kommentar. Kontakta Brukarföreningen, de vet vart du ska vända dig. De kan hjälpa dig att få bollen i rullning. Jag har själv metta o har idag ett gott liv. Det kan du oxå få. Var rädd om dig!!!
Kommentera