Trubbel-snubbel.
Jovars, i ingemansland skulle jag avgiftas, där skogen växer tät och koskiten luktar helvete. "Ta på dig stövlarna Penny" - skitigt, äckligt, sunkigt, såhär på våren när tjälen i marken lossnar och allt bara blir en jävla sörja - är ändå ingenting så smutsigt som min själ.

Den där dagen när abstinensen är över, när dimman lättar och molnen spricker upp. Det är då, när själen är blottad, när ångesten över det förflutna kommer, det är där och då du måste ta dig i kragen och ge dig själv "onda ögat".

Vafan ska man göra när minnena äter upp en från insidan, ditt hjärta vittrar sönder av alla sorg för hur många du har gjort besvikna genom åren. Barnen du har förlorat. Din älskade mormor som du stal ifrån. Samhället har spottat på dig, du spottade tillbaka.

Klarar du av att se dig själv i spegeln? Det måste du. Om du vill bli frisk. Hur mörka ögonen än är, hur dålig din hy än är, hur fula tänder du än har och hur löst kläderna än sitter så måste du. Annars kan ingen förändring ske.