Penny Dreadful

Behandlinghemmet hade släppt mig utan att jag hade något boende vilket de flesta andra hade fått ordnat fick jag veta i efterhand, då var jag fortfarande nykter och ren men ingenstans att bo så jag kvartade hos fd pojkvännen.
Han var inte glad att se mig men han var glad för att jag kunde komma att bli en potentiell kund. Jag slaggade på bäddsoffan , hade svårt att somna då det luktade väldigt underligt och stark. Jag orkade inte tänka på det just nu, efter de milen jag hade gått så ville jag bara sova.

Dagen efter så anlände det tre män till lägenheten, bärandes på paket. dom pratade helt öppet om vad det innehöll och var det kom ifrån. Jag försökte att stänga ute deras konversation till mångt och mycket, jag ville inte bli påverkad eller triggad, jag visste vad som fanns inom räckhåll för mig men jag ville fortsätta att vara ren och nykter.
Det gick ett par dagar innan jag tog till vodka flaskan igen, jag kände mig så misslyckad men så lycklig samtidigt.
Jag började känna mig fri och ångesten försvann. Första tiden så drack jag så mycket jag orkade och kunde, jag kräkdes några gånger men brydde mig inte om det, jag var fri nu. Nu hade jag tagit mitt första steg in till vad jag kallade det för den fria världen. Att leva ett onyktert liv var en plåga för mig, jag hade redan narkomanstämpeln i pannan så varför skulle jag försöka fortsätta kämpa för att hålla mig nykter. Jag tog beslutet att jag skulle hålla mig till alkohol och endast alkohol, just nu behövde jag bara vodkan och ingen skulle ta den ifrån mig, men när det kom till narkotika så avböjde jag än så länge. Där försökte jag vara stark trots att jag hade kunnat få en till fribiljett, en till biljett till lycka och frihet inklusive alkoholen. Jag insåg att jag inte hade råd, vodkan fick jag gratis men narkotika skulle det betalas för.

Det kom män, kvinnor och tonåringar till lägenheten och alla köpte något. Alla köpte någon form av narkotika.
Desperata när dom kom in och lyckliga när dom gick ut. Jag låg på soffan och betraktade dessa människor, tyckte att dom var allmänt korkade, dom skulle bara veta hur det var på behandlingshemmet, där vill ni inte hamna.
Men vem var jag att döma dessa människor när jag inte varit bättre själv, eller var bättre, jag ligger med en flaska sprit i handen och svettas samt har ett knallrött ansikte. Det var varmt, så fruktansvärt varmt.

Jag lade undan flaskan och tänkte att nu får det räcka, jag måste upp och ut från lägenheten, jag hade varit där utan att gå ut genom dörren i över en vecka nu. Jag hade inte heller duschat. Kanske skulle jag gå på ett AA möte. Nej jag var inte redo fär det, jag hade hittat lyckan igen, friheten, berusningen. Genom alkoholen.

- Penny Dreadful -
[ just nu börjar abstinensen att greppa mig och jag måste ge mig ut för att få det jag behöver om jag ska klara av livet, mitt liv som jag har skapat och det har blivit ett helvete, därför vill jag få modet att sluta, våga söka hjälp. ]