Ni ber mig uppdatera men jag är skamsen, rodnad sprider sig över hals och kinder, vem är jag att sitta här och skriva online och tro att för mig helt anonyma människor skulle bry sig om en tös med trassligt hår och dåliga tänder som alldeles för sällan ser dagsljus och driver runt på skattjakt nätterna igenom? Vem är jag att tro att detta skulle hjälpa mig?
Den första sprutan efter behandlingen var som tretusen orgasmer på en strand i Malibu samtidigt som man får en skön massage och petar med tårna i sanden. Sen blev jag sjuk. Såklart.
"Känn dig som hemma" - sa dom på behandlingen. Vad är hemma för mig? Jag har inte haft ett riktigt hem på många år, inte ett riktigt mysigt härligt varmt kanelbulledoftande hem. Hur ska jag kunna känna mig hemma när jag är en främling i en byggnad som stinker pundarsvett? Hur ska jag kunna känna mig hemma när jag behöver vara närvarande och medverka i gruppmöten som får magen att vända sig ut och in, in och ut?
"Du behöver gödas" - Det uttrycket användes flitigt de första dagarna, men min mage klarade inte av maten, jag kräktes, magkatarr och en infektion i magsäcken placerade mig i en gnisslande sjukhussäng där sköterskorna hyschade åt mig när jag kved om nätterna av både abstinens och smärta. Dom kunde inte göda mig och det är jag glad för, jag gick upp 2.7 kg totalt under tiden på behandling.
Vad som sedan hände är egentligen inte viktigt, men jag fick en fantastisk idé att åka till Polen och den resan gjorde att jag sitter här idag, just nu och väntar på att livet ska springa ikapp mig eller tvärtom.
Kämpa på kära du!
Såklart önskar man att det skall gå så bra som möjligt för dig och att uppdateringarna skall innehålla framsteg. Men när saker och ting går fel, så är det bättre att läsa om det än att inte läsa något alls från dig. Det är alltid skönt att få en uppdatering, ett livstecken.
Fin design du har fått!
Sköt om dig.
Skönt att få höra från dig..att du är vid liv. Tänker på dig ofta...önskar att du tar dig ur detta missbruk en dag. Snälla Penny, kämpa kämpa...du fixar detta!
Kram A
Du borde ta vara på din lysande förmåga att skriva. Gör det!
Lycka till, jag hoppas att du får styrsel på ditt liv precis så som du vill.
Har fastnat för din blogg ordentligt. Läst igenom dina inlägg flera gånger. Har själv varit fast i drogerna så jag känner igen mig mycket i det du skriver. Saknar nya ord från dig så jag hoppas att du uppdaterar inom kort. Jag har en blogg jag också men den är lösenordsskyddad, om du av någon anledning skulle vilja läsa så kan du säga till så får du lösen osv:) Ta hand om dig tjejen. Jag tänker på dig!!
Många kramar!
Åh, äntligen ett livstecken! Har varit inne på din blogg då och då och undrat och funderat......
Vi är många som finns med dig i din kamp!!!
Kram
Åh, äntligen ett livstecken! Har varit inne på din blogg då och då och undrat och funderat......
Vi är många som finns med dig i din kamp!!!
Kram
Hello!
Vi är många som bryr oss, och som kikat in här då och då. Att bryta ett missbruk är svårt, det kräver mycket av en själv och det kräver att man har tur och får den hjälp av samhället som just man behöver. Du verkar inte ha fått den hjälpen du behövde.
Sen vet du säkert oxo att en gång pundare alltid pundare är nonsens. Men någonstans där kanske det börjar, att inte se sig som alltid pundare, att inte gå på tramset om beroendet som en sjukdom i sig eller att alla behöver metta/sub etc.
När jag läser bloggar som din eller andra saknar jag min egen samhälls- och missbrukarvårdkritiska blogg, och så funderar jag på om mitt beslut att trots 20 års erfarenhet av missbruk, snart 5 års renhet och 3 års studier inom missbrukarvård lämna området var rätt. Inte för att jag tror att jag skulle kunna hjälpa just dig, men det är ju uppenbart att vården behöver mer folk och inte mindre... även oss obekväma som ifrågasätter...
Jag tror att du har förmågan att se vad just du behöver för vård, och under vilka förutsättningar du skulle kunna lyckas bli ren. Jag hamnade där till slut, och stred för det. Orkar du strida för dig så gör det nu Penny, det är inte för sent!
Allt gott!
tyvär dog flickan på sabbatsbergs sjukhus i blodförgiftning. good bless you
R.I.P
RIP <3
älskade dyrbara barn av Gud!!!!!!!!
välkommen tillbaks <3
jag gjorde det, för att jag längtade efter dig, och Guds nåd <3
RIP
<3
Men Penny...är det verkligen sant?! Jag ville verkligen inte tro att du hade dött! Varför skriver man att något har gått bort om det inte är sant!?
Kan du inte berätta vad du har gjort dom senaste åren?
Har tänkt mycket på dig och ditt liv...
Polen är det verkligen en bra ide? Kom tillbaks till Sverige, där du kan få hjälp!
Kram Ann <3
Jag tror inte att du skriver i din blogg längre, men jag är glad över att din epost fanns kvar när jag svarade på kommentaren.
Tack Ann, för att du ännu en gång har gett mig kraft att ÖPPNA ÖGONEN!
KRAM <3
åh du anar inte hur glad jag blir nu! fina penny, fortsätt skriv...
14