Penny Dreadful

...och jag är missbrukare.

Då var man utkickad från behandlinghemmet på jävligt dåliga grunder och ingen fakta alls. Det räcker med att några säger att jag har börjar använda droger igen så skickar dom ut mig, trots att de har under två veckor nu tagit både urin och blodprover från mig och jag har varit ren från allt, det enda som finns i min kropp har varit subutex, i rätt doser. Handen på hjärtat och foten på huvudet, jag knarkar inte längre. 

Om de inte kan lita på mitt ord tillsammans med negativa provsvar, hur tror dom att folk ska orka ta modet till sig och söka hjälp, be på sina bara kalla knän om hjälp när man endast blir förnedrad och oerhört kränkt.

Givetvis vill jag fortsätta att vara ren men här kommer det inte att bli lätt...

Jag vet inte vilket som är värst, den fysiska abstinensen eller den psykiska. Jag känner lukten av heroin, lukten av ett gäng heroinister som bor i samma lägenhet och knappt lämnar stället, det har en speciell doft, tro mig.

Så fort jag blundar så hamnar jag i ett slags vakuum, jag får känslor som panik, ångest, dödslängtan. Har bett personalen om att väcka mig om jag börjar gny i sömnen men de säger att det är under natten min hjärna rensar och sortera, bearbetar, så det är alltså viktigt med dessa mardrömmar - för visst fan är det en mardröm!!

Känner mig lite avstängd, förlåt för ett kort och osammanhängande inlägg.

Det är en månad sedan jag la in mig på avgifningen, det är en månad sedan jag sist satt och noddade med en spruta i foten, det är en månad sedan jag lämnade över mig själv till de som kan hjälpa mig. Vilken underlig känsla det är att vara ren, att se sig i spegeln med rent hår och en rosig hy efter en promenad klockan 6 på morgonen med personalen här. Jag har inte hunnit vara -här- mer än en vecka, det är redan två stycken som tagit återfall och en som har stuckit, som ni förstår så är vi alltså INTE inlåsta här men tar jag ett återfall så slänger dom ut mig.

Vissa timmar känns fantastiska, andra känns fruktansvärda och jag längtar, suktar, saknar, abstinens-skriker efter mitt knark fortfarande.

Bara tanken på känslan av heroinet som flyter i mitt blod får mig att stöna till, nästan så jag får orgasm - bara av tanken på det som jag har varit gift med så länge. Man lever inte ihop med någon eller något annat på samma intima sätt som sin drog då man är en aktiv missbrukare.