Alla hanterar heroin olika
2kommentarer
Allting släpar efter, mitt närminne fungerar inte alltid. Jag kan se mimiken men jag hör inte rösterna fören sekunder senare. De har ingen aning om hur det är fören dom sitter fastkedjade i en betongvägg och blir injicerade om och om igen med detta gift. Biverkningarna som uppstår en efter en och hur fruktansvärt sjuk man blir utan det. Jag gråter inte, jag är förbannad för att samhället är så likgiltiga över oss missbrukare men samtidigt så förstår jag dom. Vissa missbrukare är kriminella, andra inte.
Alla kriminella förstör för andra så varför skulle de inte avsky oss? Vi luktar illa ibland/ofta då hygienen inte är prio ett, vi har inte alltid tak över huvudet eller kläder till ett byte i veckan ens.
Alla hanterar heroin olika men det slutar alltid på samma sätt - sa en vän till mig en gång.
Man kan visa en sida utåt, en arbetande kvinna med vänner och ett hem, men vad som egentligen döljer sig där bakom är helvetet själv. Det går att leva , vad andra kan se som, normalt med opioder, inte i längden kanske med många är
duktiga på att dölja det för allt och alla. Vänner misstänker ofta någonting, de som står en nära men de brukar inte
tänka på heroin, på ett tungt missbruk fören det har pågått ett bra tag. Man kanske inte är social hela tiden och därmed
kan man dölja det mycket bättre och ofta planerar man sin dag om man ska gå på en fest, ser till att ta sin fix i tid innan man ska
dit, ha med sig en om man ska vara där länge eller tills man har lämnat festen och börjar få abstinens på hemvägen.
Det blev ett luddigt inlägg.
2 kommentarer
kia
17 Jul 2009 11:49
Förstår vad du menar med att du inte vill ha några "tyck synd om mig" röster...... så här kommer några klappar på axeln till dig. Tack, för att du delar med dig av ditt liv till oss läsare. Du skriver verkligen jättefint och på många sätt berör det läsaren. En sådan duktig skrivare bör synas. Jag önskar att du blev fri från ditt "helvete" och att du satte dig ner och skrev en bok, du har verkligen skrivandets förmåga.
Skönt att du hittat boende, och så kalrt undrar man lite över din uppväxt och barndom.....orkar/vill du skriva.....
Styrkekram
MC
17 Jul 2009 13:12
Inte alls luddigt inlägg... men vi missbrukare är ju rätt bra på att slå på oss själv så... Jag brukar kika här (förutom som MK om du surfade dit nån gång). Jag tycker du beskriver kampen bra, och hatkärleken.
Sedan samhället, samhället som sviker oss och som vi måste hitta nån jävla kraft att slåss emot för att överleva på sikt, så att det inte slutar som det alltid slutar. Jag kan hata samhällets likgiltighet och jag har 0 förståelse för dess brist på empati och brist på fungerande hjälp. Därför skriver jag den blogg jag gör.
Hoppas att du hittar din fungerande väg snart, och att du tar hand om dig tills dess!
Allt gott!
Kommentera