Give me hope and no heroin
7kommentarer
Det är nästan så att jag önskar att min familj kallade till hjälp och placerade mig på ett hotellrum, låser dörren och inleder en intervention, men det skulle inte hjälpa, dom kan inte klippa av trådarna till mig mer än vad dom redan har gjort, jag får inte pengar eller tak över huvudet av dom, dom har ingenting dom längre kan ta ifrån mig. Jag vet att dom inte på några som helst grunder älskar den Penny jag är idag men dom förstår inte heller att den gamla Penny inte finns längre och även om jag skulle öppna dörren nykter och clean en dag så är jag många missbrukar-år äldre nu.
Det finns inte mycket liv kvar i mig, jag brinner inte längre, glöden syns inte, bara rök som slingrar sig upp i luften med ojämn bana och sprider ut sig tills den inte syns längre. Jag börjar svalna och glida iväg.
Jag har så mycket att berätta men samtidigt så har jag så mycket minnesluckor av sista tiden så allting är väldigt osammanhängande.
Det finns inte mycket liv kvar i mig, jag brinner inte längre, glöden syns inte, bara rök som slingrar sig upp i luften med ojämn bana och sprider ut sig tills den inte syns längre. Jag börjar svalna och glida iväg.
Jag har så mycket att berätta men samtidigt så har jag så mycket minnesluckor av sista tiden så allting är väldigt osammanhängande.
7 kommentarer
robert333
21 Sep 2009 20:33
skickar energi till dig genom mina tankar kämpa vidare... never give up
Johan
23 Sep 2009 11:22
Jag läste hela din blog och måste beundra dig för att du orkar skriva om allt detta. Varför läste jag det då? Jag tror att det är för att jag tror att det kunde ha hänt mig. Här är lite tankar:
Ett liv som består av mardröm-lugn-mardröm-lugn orkar ingen människa med i längden. För att klara det måste man ljuga. Ljuga för sig själv. Låtsas att mardrömmen inte finns. Hur märkligt det än låter så vill jag påstå att det inte är drogerna som är din värsta fiende. Det är lögnerna. Lögnerna till dig själv. Det var de som gjorde att du hamnade där du är.
Att leva ärligt med sig själv, även om det innebär enorma lidande är hundra gånger bättre än att leva i lögnen. Denna blog är ett bevis på att du har insett det.
Så detta med ditt val för åtta år sedan. Det är så lätt att säga: 'om det bara inte hade hänt' . Du har faktiskt valet varje dag, även om det har blivit svårare att genomföra det. Du hamnar i en ond cirkel där du skjuter upp valet hela tiden. Och när vi pratar om val så är ett naturligtvis uteslutet. Valet att avsluta livet. Då har lögnaren segrat.
Alla människor behöver en mening med livet, bli sedda med respekt och värdighet. Jag minns när jag gick i skolan då det kom en narkoman och berättade om sitt liv och hur han lyckats kämpa sig ur helvetet och hur han kämpade sig genom vardagen. När han var färdig satt alla mållösa. Man kände bara stor respekt. Han hade inte bara blivit av med sitt missbruk och sina lögner. Han hade fått tillbaka värdigheten, respekten, blivit en människa igen. Och det var det som drev honom vidare.
Går det att komma ur ditt missbruk? Det vet jag inte, men om jag varit i ditt ställe skulle jag välja idag. Inga mer uppskjutningar, inga mer lögner. Inte imorgon. Skaffa hjälp nu!
Ann
23 Sep 2009 21:41
ann
23 Sep 2009 21:49
Johan, jag håller med dig på alla punkter!
Lögnen är en av de största fienderna och också det som driver en narkoman att fortsätta.
Så jag håller med Johan, bloggen har fått dig Penny att tro...att ett liv faktiskt kan existera, även om det känns långt bort. Önska dig inte det i julklapp, utan önska dig det NU!!
MC
24 Sep 2009 02:31
Penny, du är inte ditt missbruk. Dina anhöriga älskar nog inte det missbruket gjort med Penny, men eftersom du inte är ditt missbruk kan de mycket väl, om de ser, och om du tillåter dem se, Penny, älska henne.
Jag vet att du inte kan välja missbruk eller inte missbruk idag, men jag vet också att du kan komma ur ditt missbruk. Vi är många som gjort det, kan vi så kan du. Men du behöver hjälp för det. Hjälp att kunna välja, du behöver en bra behandling, när ska du söka den?
Kram om du vill!
Johan
24 Sep 2009 13:10
Precis som MC säger. valet handlar inte om att sluta missbruka just nu, det handlar om att välja att ta emot hjälp. Det finns inget att skämmas över, det finns bara respekt att hämta. Ta en dag i taget och berätta om det på bloggen. Vi ska stödja dig när det känns jobbigt. Vi tror på dig. Men viktigast av allt är att du väljer hjälp nu.
Angie
01 Nov 2009 01:09
Det är som att läsa mina egna tankar när jag läser, jag känner igen mig som fan. Jag kan bara säga att jag förstår, för jag sitter i samma båt...
addictlife.bloggagratis.se
Jag hoppas du klarar dig. kramar Angie
Kommentera