21 Mar

13:05

Inte rädd för något

6kommentarer

Sedan den dagen jag startade den här bloggen så har jag funnit min tröst här, i orden, som bara är mina. Fingrarna får dansa fritt över tangenterna, det är bara mina tankar som styr vilka bokstäver som väljs, ett medley av ord, frispråkigt och utlämnande.

Kanske är det inte alltid rätt att lämna ut sig, kontentan av det här är just ingenting. Var vill jag komma med det?
Tröst, ni är många som läser, få som skriver, människor dras till tragik, till misär och tråkigheter. Vem zappar inte till nyheterna kl 22 på kvällarna när en tsunami har inträffat? Vem såg inte på tv bara för att höra ALLT om när WTC rasade ihop?

Det gör mig ingenting, jag behöver bara en ventil för allt som samlas, jag vet att jag har stöd från mina vänner ute i cyberspace, det är det fina i det här. Det får mig att le varje dag, människor som inte riktigt vet vem jag är, eller hur jag ser ut, ändå finns det de som ger mig kraft och stöd.
Jag funderar och funderar, på behandlingar, om det kanske vore något. Det är lika vackert som en soluppgång,alla dessa krigande själar som lever ett nyktert liv.

Även jag har mina dagar då allting känns lätt, fridfullt och en kärnan i magen är lugn och avslappnad.
Idag är jag inte rädd för något.
Allmänt

6 kommentarer

V

25 Mar 2013 10:57

Vad glad jag är att jag hittade hit, hoppas bara du fortsätter uppdatera! Ta hand om dig!

Svar: Jag försöker uppdatera, men ibland är det svårt att ha tillgång till dator, i perioder är det svårt att alls få ner några ord...kram och ta hand om dig med!
Penny

Tr

26 Mar 2013 09:15

Jag måste också få skriva, även om det är på papper för mig själv eller på en blogg på internet. Ibland behöver man ventilera helt enkelt.
Kram

Svar: Ja visst är det så!Kram
Penny

Anna

24 Apr 2013 22:46

Hej...
Jag ville först bara berätta att jag har hittat hit idag. Men så vill jag av någon anledning berätta hur glad jag är som fått kontakt med en gammal vän från högstadiet (jag är 38). Hans liv har vart hårt och bestått av ett sjutton år långt blandmissbruk. Just nu försöker han att bli ren.
Jag hoppas innerligt att han ska klara av det.

Förlåt mitt babbel...

Du skriver väldigt bra.

Kram

Svar: Det är så fint att höra att du blev GLAD över att ha fått kontakt med din vän från förr. Vi är bara människor vi med, vi kanske inte alltid gör så kloka val...men vi har hjärta och hjärna vi med. Stötta honom i den mån han kan, dalta inte och fall inte för manipulativa påtryckningar. Kram
Penny

Sophie

17 May 2013 21:25

Snacka om att jag blev förvånad när jag gick igenom mina gamla bloggar som jag följde förut men inte längre av olika anledningar (din för att du enligt kommentarerna var död) och inser att du faktiskt lever! Jag älskade och älskar din blogg. Du har träffat mitt hjärta genom ditt skrivande. Sluta aldrig att blogga, du är en talangfull och underbar människa. Jag hoppas att du mår bra och att jag snart får en uppdatering på hur du har det. Stor stor kram Sophie

Svar: Jag är kanske inte den flitigaste med mina uppdateringar, kanske känns världen lite för mäktig och stor ibland, men jag är så tacksam över allt stöd jag får. Jag hoppas att du mår så bra du kan, tar hand om dig och din hälsa. Världen är inte densamma utan dig Sophie. Jag tar med mig alla positiva ord, meningar och kramar, håller fast vid dom lika hårt som i livet. En dag ska jag kunna ge lika mycket tillbaka....Kram
Penny

J

17 Jun 2013 09:36

Hittade hit inte av en slump utan för mitt liv alltid varit på väg nånstans åt ditt håll men alltid hållt mig till en två eller mång-personsmänniska och stundvis isolerad, därför kan jag leva i samhället, men ändå inte.
Hur gammal är du Penny?
Hur länge kan man lura världen?
Jag kan nämligen inte möta vardagen och minnena av övergrepp på annat sätt, och anser att samhället får sona för vad dom skapat.
Du är lika betydelsefull som vilken annan människa på jorden, livet är en illusion. Kram

Svar: Man lurar aldrig världen J, det kan du inte, den enda du lurar är dig själv. Jag blir så ledsen över att höra om dina övergrepp, hur det tär på dig , det är inte rätt, det är inte rätt att DU ska behöva leva med en sådan tyngd och jag önskar att jag, om så bara för en minut, kunde lyfta detta från dina axlar.
Penny

Natta!

22 Jun 2013 22:12

har just läst ett första inlägg från din blogg, och jag kan garantera att det är inte sista gången jag kikar in här!

Så sjukt härligt att du kan se de små ljusglimtarna och faktiskt erkänner dem, fär det kan vara jävligt svårt.
keep it up! :D

Svar: Det är svårt, men livet är aldrig lätt, varken med eller utan ett missbruk i ryggsäcken. Ljusglimtar är det som inte får mig att ge upp...Kram
Penny

Kommentera

Publiceras ej