Tusen tack för era fina ord, även i en missbrukares hjärta kan det kännas fint och inte bara likgiltighetskänsla.
Jag är absolut inte ute efter några "tyck synd om mig" röster, det här är mitt liv, jag är tacksam över att det finns
de som bryr sig även om en missbrukare som är puttad åt sidan av resten av samhället.
Jag har ett boende, det är inte enbart mitt, jag bor tillsammans med en kvinna några år yngre än mig.
Hon är en vacker själ som inte bara finner livet mörkt, utan väldigt ljust liksom många andra som skjuter amfetamin.
Vi går på olika droger som lägger oss på olika nivåer, hon arbetar och tjänar pengar, jag är utan jobb, ni kanske
minns att jag faktiskt hade ett för ett tag sedan. Jag hamnade djupare i mitt beroende och orkade inte stiga upp alls, det
fanns absolut ingen dygnsrytm. Noddade halva dagarna. Jag tjänar pengar på andra sätt.
Det här med någon behandling snurrar i mitt huvud, det känns som att jag har en ängel på ena axeln och en djävul på andra.
Kluven med andra ord. Djävulen är flera strån vassare. Jag är osäker på om jag skulle vilja ha metadon, varför vet jag inte riktigt men subutex skulle kännas bättre.
Jag är så arg, min födelsedag närmar sig och min familj erbjuder sig till att -betala- en avgiftning och några månaders behandlig på ett behandlingshem. Vilken jävla present, ge mig dom pengarna istället till att köpa det som håller mig levande? Jag är realistisk nog att förstå att de aldrig skulle göra det samt att jag skulle behöva komma ifrån detta. Heroinet. Det känns som att mina ögon rullar runt i hålan, mina mage har vänt sig ut och in fyra gånger idag, jag är inte sjuk, jag har fått i mig mina fixar idag, vet inte vad som är fel och jag skiter i det också.
Försöker fokusera på vad några av mina läsare av bloggen skriver, att det finns hjälp, att man kan ta sig ur det och jag blir förbannad på er och på mig. Ni menar väl men jag ser er som rena rama riktiga fiender ibland, ni vill ta ifrån mig det heligaste och det farligaste som finns i mitt liv. Jag är förbannad på mig själv för att jag är för feg, för fast i skiten för att våga mig på ett nyktert liv.
SVAR TILL TVÅ KOMMENTARER:
Hillbilly heroin är ett slang/uttryck för OxyContin.
Speedball är när man blandar heroin med kokain.
-Penny Dreadful-
Försöker fokusera på vad några av mina läsare av bloggen skriver, att det finns hjälp, att man kan ta sig ur det och jag blir förbannad på er och på mig. Ni menar väl men jag ser er som rena rama riktiga fiender ibland, ni vill ta ifrån mig det heligaste och det farligaste som finns i mitt liv. Jag är förbannad på mig själv för att jag är för feg, för fast i skiten för att våga mig på ett nyktert liv.
SVAR TILL TVÅ KOMMENTARER:
Hillbilly heroin är ett slang/uttryck för OxyContin.
Speedball är när man blandar heroin med kokain.
-Penny Dreadful-
För några dagar sedan drog jag helt medvetet i mig en speedball, medveten om riskerna, till fullomedveten om hur otroligt korkat det är men samtidigt tyckte jag att det spelar väl ingen roll, ni vet, likgiltighetskänslan, värdelös, "jag är ingenting" . Detta ledde till en överdos. Som ni märker så lever jag. Ja, jag hamnade på sjukhus, ja, jag blev utan heroin, ja nu är det så pass illa så de vill plocka in mig och ja, jag håller mig undan. Precis som förr så drog jag från sjukhuset denna gången också och raka spåret till någon annan pundare.
Innan överdosen så kommer jag ihåg hur jag fick upp en tanke och en bild på vackra Angelica.
Angelica. Jag har sjunkigt så låg nu, så förbannat låg. Jag lovade mig själv från start att inte gör detta, det var aldrig ett alternativ men precis som många andra löften från missbrukare så bryter man dom förr eller senare.
- Penny Dreadful -
Innan överdosen så kommer jag ihåg hur jag fick upp en tanke och en bild på vackra Angelica.
Angelica. Jag har sjunkigt så låg nu, så förbannat låg. Jag lovade mig själv från start att inte gör detta, det var aldrig ett alternativ men precis som många andra löften från missbrukare så bryter man dom förr eller senare.
- Penny Dreadful -
I nödfall får man gå över till det sk "hillbilly heroinet" , det är svåra tider ekonomiskt för mig. Det är en dyr habit, den är farlig och jag vet att jag vill sluta men jag backar varje gång av rädsla, ödet eller bara inte stark nog att lägga av. Jag kör på dubbelmoral hela tiden men jag tänker inte ursäkta mig, jag är en typisk jävla pundare som fick känna på foten av en familjemedlem här i dagarna. Ja , mitt namn är Penny, ja, jag knarkar, ja, jag kommer att dö av mitt missbruk.
Det kryper i huvudet på mig, tiotusen maskar krälar där inne. Det känns så, min syn är dimmig och jag känner att min dosering var lite för hög den här gången, inte dödlig men för mycket. Utslagen på golvet hos en vän försökte jag få fram min önskan om att dö samtidigt som jag framförde min önskan om att leva.
Jag är iskall och skakig, jag är trött och det värker i kroppen, stel och allmänt risig.
- Penny Dreadful -
Det kryper i huvudet på mig, tiotusen maskar krälar där inne. Det känns så, min syn är dimmig och jag känner att min dosering var lite för hög den här gången, inte dödlig men för mycket. Utslagen på golvet hos en vän försökte jag få fram min önskan om att dö samtidigt som jag framförde min önskan om att leva.
Jag är iskall och skakig, jag är trött och det värker i kroppen, stel och allmänt risig.
- Penny Dreadful -
Jag har haft flashbacks i flera dagar nu, från den tiden då jag var på behandlingshem fram till nu då jag sökte hjälp men backade samt fick en lite smäll på käften av vården, socialen, samhället. Under sommaren så svärmar det av ungdomar och vuxna, berusade på livet eller droger kanske lite hat också. Jag är livrädd för tvångsvård just nu. Livrädd. Herregud jag är 30 + och har inte levt mitt liv som man ska sedan jag var ung tonåring.
Jag är hemlös ännu en gång. Någonting som ni inte vet är att jag jobbar, jag vet inte om personal och chef vet om mitt missbruk då jag jobbar på en rätt ensam avdelning. Men det borde synas och de måste vara ganska inkopetenta om de inte märkt något men jag uppskattar att jag får vara kvar, trots heroin så har jag lyckats jobba ett bra tag, misstag har hänt, kroppen har skakat då jag inte kunnat ta en paus för att sätta fixen. Jag tjänar pengar men jag lyckas inte behålla ett hem längre än ett halvår, jag har bott i färdigmöblerade lägenheter, jag har inga möbler, jag har inte mycket saker eller kläder. Pengarna har gett mig ett ökat missbruk bara för att jag har råd med mer, lagrar, skjuter mer, oftare, högre doser.
I mitt huvud simmar det omkring sönderknarkade tankar. I andras huvud står allting i klartext.
Det blev ingenting, jag gav allting nobben. Vad är mina ursäkter frågade en familjemedlem, jag talade om för denne att det inte finns några ursäkter, bara rädsla som inte är så bara. Ingen bråkade, ingen blev arg, jag bara tackade för mig och sa att jag kanske är redo en annan gång, dom bara tittade på mig och sa att det inte blir någon annan gång, vid den tiden kommer jag att vara död. Må så vara.
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
Det är midsommarafton tror jag, eller midsommardagen, midsommar i alla fall. Jag luktar självaste fan av svett, min lägenhetsnyckel är borta och ägaren till hyreshuset är bortrest, varför lämnar man ingen annan ansvarig till att ta hand om bostäderna? Jag tar mig inte in och har vandrat efter gatorna hela dagen, ingen mat, ingen människa som såg trevlig ut, jag hade en stark känsla efter att få hälsa åt någon, bara känna mig som någon, att jag finns, men jag antar att jag i samband med missbruket blev ett spöke.
Ensam, och det är mitt val, jag valde ensamheten. Hur mycket jag än får höra från mina syskon och föräldrar om mitt missbruk så blir det mesta att dom babblar och jag går och letar fram sprutan.
Julafton, påsk och midsommar brukar firas tillsammans med andra heroinister och krängare, detta året så har jag förlorat så många så jag orkar inte gå till samma park som vanligt och sitta där och prata med andra som sannolikt också kommer att dö av sitt missbruk. Vilken hycklare jag är, jag kommer själv att dö om jag inte slutar.
Byter storlek på nålen, försöker få det att funka, försöker få in giftet, var är mina vener?
- Penny Dreadful -
Avgiftning och öppenvård pratar dom om. Sedan fick jag ett bakslag, de tyckte att jag missbrukat heroin för länge, jag hade en nykter vän med mig som var väldigt arg över det, ingen kan vara för gammal eller ha missbrukat för länge för att få hjälp. Men socialen är socialen. Efter att dom sa att jag missbrukat för länge så hörde jag nästan ingenting mer av samtalet, jag trodde att jag skulle svimma vilket jag gjorde till slut. Tänd inte mitt ljus för att sedan släcka det.
Jag är tveksam för att de är tveksamma men också för att lägga undan allting, lämna det här livet som jag är van vid nu.
Under den eventuella avgiftningen skulle jag inte få någon korttidsbehandling på grund av lågkonjukturen så finns det inte pengar. Jag skulle inte heller få vara inlagd på sluten avdelning vilket man brukar få vara i tre veckor under avgiftningen. Dom pratade om att jag skulle sova hemma men vara på avdelningen på dagarna. Jag förstår ingenting.
Allting är väldigt förvirrande just nu och jag använder mer än vanligt.
Jag har träffat en kvinna på socialtjänsten tre gånger redan, jag har varit arg, jag har tjatat men får ganska undvikande svar och därför kom min vän med denna gången, för att jag behövde stöd men det slutade med att jag svimmade och kommer bara ihåg delar av konversationen där. Allting blev suddigt.
Kvinnan på socialen har även fått se mina journaler där hon kan se att jag har ett dokumenterat heroinmissbruk sedan långt tillbaka i tiden.
Tänd ljuset, släck ljuset.
Vänster eller höger.
Livet eller döden.
Jag är tveksam för att de är tveksamma men också för att lägga undan allting, lämna det här livet som jag är van vid nu.
Under den eventuella avgiftningen skulle jag inte få någon korttidsbehandling på grund av lågkonjukturen så finns det inte pengar. Jag skulle inte heller få vara inlagd på sluten avdelning vilket man brukar få vara i tre veckor under avgiftningen. Dom pratade om att jag skulle sova hemma men vara på avdelningen på dagarna. Jag förstår ingenting.
Allting är väldigt förvirrande just nu och jag använder mer än vanligt.
Jag har träffat en kvinna på socialtjänsten tre gånger redan, jag har varit arg, jag har tjatat men får ganska undvikande svar och därför kom min vän med denna gången, för att jag behövde stöd men det slutade med att jag svimmade och kommer bara ihåg delar av konversationen där. Allting blev suddigt.
Kvinnan på socialen har även fått se mina journaler där hon kan se att jag har ett dokumenterat heroinmissbruk sedan långt tillbaka i tiden.
Tänd ljuset, släck ljuset.
Vänster eller höger.
Livet eller döden.
Jag har varit till socialtjänsten.
Jag har sån satans ångest så jag känner för att ta en överdos. Men jag tog min dagliga fix före jag gick och efter att jag kom hem. Kanske börjar min resa här mot ett nyktert liv, kanske skiter jag i allting. Men jag har varit dit och pratat.
Klarar inte av att skriva mer just nu.
Jag har sån satans ångest så jag känner för att ta en överdos. Men jag tog min dagliga fix före jag gick och efter att jag kom hem. Kanske börjar min resa här mot ett nyktert liv, kanske skiter jag i allting. Men jag har varit dit och pratat.
Klarar inte av att skriva mer just nu.
Kroniskt beroende. Det är inte trevligt, det är inte roligt att inte längre få ett rus utan bara behöva det för att inte bli sjuk.
Bensodiazepiner och tramadol sen satt jag där med heroinet flytande i mitt blod. Jag klev på tåget och följer med rälsen till döden, det går långsamt för vissa, snabbare för andra och vissa tar en överdos och försvinner på en gång.
Jag ser portarna som är barrikerade och den stora grobianiska kedjan med hänglås. Jag har glömt nyckeln och jag har glömt lösenordet för att ta mig igenom. Jag ser portarna på håll där jag åker med tåget, ibland blir dom suddigare och jag sjunker ner i en vad som ser ut som en obekväm ställning men som jag inte känner något av alls. Ibland är portarna klara och jag vet att livet finns bakom portarna. Tåget för mig till döden. Helvetet lever jag redan i.
Bensodiazepiner och tramadol sen satt jag där med heroinet flytande i mitt blod. Jag klev på tåget och följer med rälsen till döden, det går långsamt för vissa, snabbare för andra och vissa tar en överdos och försvinner på en gång.
Jag ser portarna som är barrikerade och den stora grobianiska kedjan med hänglås. Jag har glömt nyckeln och jag har glömt lösenordet för att ta mig igenom. Jag ser portarna på håll där jag åker med tåget, ibland blir dom suddigare och jag sjunker ner i en vad som ser ut som en obekväm ställning men som jag inte känner något av alls. Ibland är portarna klara och jag vet att livet finns bakom portarna. Tåget för mig till döden. Helvetet lever jag redan i.
Jag låter säkerligen fullständigt fullkomligt egeostisk och elak när jag påpekar att Ni vet hur jobbigt det är att ta sig ut detta helvetet. Men jag känner att jag måste faktiskt ge en eloge till er som tagit modet till er att fixa era liv och tack vare erat mod ( eller kanske under tvångsbehandling ) så har ni förmodligen räddat era liv.!!!
Nu kliar det över hela kroppen och jag måste dra snart, som jag skrivit om tidigare, detta väntande kan få en att vilja hoppa från en skyskrapa, dödsångesten är ett faktum just nu.
- Penny Dreadful -
Nu kliar det över hela kroppen och jag måste dra snart, som jag skrivit om tidigare, detta väntande kan få en att vilja hoppa från en skyskrapa, dödsångesten är ett faktum just nu.
- Penny Dreadful -
Jag har varit gift, kanske är jag fortfarande gift, jag kommer inte ihåg om jag någonsin skrev på papprena och skickade tillbaka dom. Ett äktenskap som gick ut på någon kärlek till heroinet och inte till varandra. Man behöver inte den typen av närhet direkt, jag ska inte skrivan "man" jag ska utgå från mina upplevelser. Jag behöver inte närhet från en annan människa, jag har inte kännt det behovet sedan jag började med heroinet. Det verkade som en toppen idé att gifta sig, men jag gifte mig för att få tag i det jag ville och han gifte sig för att ha en täckmantel som han senare sade. Vi gifte oss av olika anledningar men ändå samma och vad allting egentligen handlade om bakom draperierna var just heroinet.
Idag är jag bara gift med heroinet. Jag är gift med beroendet. Jag är gift med sprutorna.
Jag slöt en pakt med djävulen den dagen jag började injicera.
- Penny Dreadful -
Idag är jag bara gift med heroinet. Jag är gift med beroendet. Jag är gift med sprutorna.
Jag slöt en pakt med djävulen den dagen jag började injicera.
- Penny Dreadful -
Ni som har "ryckt upp er", ni vet hur detta pund liv kan vara, det är inte samma helvete för alla men i mångt och mycket.
Ni vet hur svårt det är att söka hjälp, ta emot hjälp, framförallt; våga lämna heroinet bakom sig.
Som heroinmissbrukare så vet man även att man inte kommer att leva så länge. Jag har hållt på med skiten i nu över 8 år, kanske har jag några år kvar eller så har jag kanske tio, på metadon eller subutex skulle jag förmodligen leva längre.
Ni som skriver har bra erfarenheter, ni känner att ni har ett liv idag. Det är fint. Men kanske är "livet" inte till för alla?
Jag sitter och hoppar med benen och klickar med en penna, jag ska ut och möta Danny men jag håller på att bli sjuk, väldigt sjuk, tror att jag kvartar hos honom. Sista dagarna har varit tuffa, jag har levt i någon konstig värld, heroin världen.
Det går tungt nu, tungt att få tag i grejer och tungt att hitta en ven som funkar, tungt att leva. Jag är trött på livet. Jag borde söka hjälp. Jag vet inte om jag är redo. Men nej jag vill inte leva med denna ständiga jakt och paranoida beteendet.
Hepatit C är inte speciellt trevligt det heller, titta på mina ögon hur gula de har börjar bli, det finns behandling.
- Penny Dreadful -
Ni vet hur svårt det är att söka hjälp, ta emot hjälp, framförallt; våga lämna heroinet bakom sig.
Som heroinmissbrukare så vet man även att man inte kommer att leva så länge. Jag har hållt på med skiten i nu över 8 år, kanske har jag några år kvar eller så har jag kanske tio, på metadon eller subutex skulle jag förmodligen leva längre.
Ni som skriver har bra erfarenheter, ni känner att ni har ett liv idag. Det är fint. Men kanske är "livet" inte till för alla?
Jag sitter och hoppar med benen och klickar med en penna, jag ska ut och möta Danny men jag håller på att bli sjuk, väldigt sjuk, tror att jag kvartar hos honom. Sista dagarna har varit tuffa, jag har levt i någon konstig värld, heroin världen.
Det går tungt nu, tungt att få tag i grejer och tungt att hitta en ven som funkar, tungt att leva. Jag är trött på livet. Jag borde söka hjälp. Jag vet inte om jag är redo. Men nej jag vill inte leva med denna ständiga jakt och paranoida beteendet.
Hepatit C är inte speciellt trevligt det heller, titta på mina ögon hur gula de har börjar bli, det finns behandling.
- Penny Dreadful -
Jag svär inte ofta men i dessa tider, då jag i flera dagar (!) har fått göra diverse tråkigheter för att kunna betala mitt heroin så blir jag förbannad. Vad ska jag göra, linka ner till metadonkliniken, nej, när jag är sjuk så kan jag inte gå utanför dörren. 3 dagar är 3 evigheter för en missbrukare, varje timme är en evighet och en evig vänta, en evig smärta på insidan och på utsidan. Det har ordnat sig just nu och jag har grejer hemma så att jag klarar mig i någon dag.
Jag mötte min mamma efter gatan för fyra dagar sedan, jag sade hej men hon tittade bara på mig och ignorerade mig. En timme senare ser jag ett av mina syskon som bara säger att jag ser fördjävlig ut och går därifrån. Jag vet inte när man är redo för att lägga undan verktygen och heroinet. Känner man sig någonsin riktigt redo? Jag vill inte leva detta livet men är jag redo att klara mig utan det som håller mig vid liv, det är svårt att se en framtid utan heroinet trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att leva så länge till.
En kompis bjöd på sprit, jag drack trots att alkohol inte intresserar mig längre. Hon är så fin och har inte gått ner sig på någon annan substans än alkohol men idag, om 20 minuter sa hon klacka in på socialen och be om hjälp med att sluta dricka. Hon snackar om att antabus eller campral inte skulle vara till någon hjälp, hon måste bli inlagd på behandlingshem. Jag skiter i vilket bara hon lägger av med drickandet. Det har förstört hennes lever ganska brutalt.
Inte för att min lever är i bra skick den heller, men om jag ska vara totalt och brutalt ärlig så har min lust för att leva försvunnit för länge sedan, jag bara är, jag har ingen nära vän som Angelica var till mig, en sån man kunde stjäla kläder tillsammans med och sitta som småbarn i lekparkerna på nätterna. Jag är 34 år och har pundat bort hälften av tiden jag har levt sedan jag började med droger.
Danny har span på sig enligt honom själv, känns inte säkert att handla av honom men känns inte säkert att gå till någon ny heller, vet fan inte vad jag ska göra.
- Penny Dreadful -
Jag mötte min mamma efter gatan för fyra dagar sedan, jag sade hej men hon tittade bara på mig och ignorerade mig. En timme senare ser jag ett av mina syskon som bara säger att jag ser fördjävlig ut och går därifrån. Jag vet inte när man är redo för att lägga undan verktygen och heroinet. Känner man sig någonsin riktigt redo? Jag vill inte leva detta livet men är jag redo att klara mig utan det som håller mig vid liv, det är svårt att se en framtid utan heroinet trots att jag vet att jag förmodligen inte kommer att leva så länge till.
En kompis bjöd på sprit, jag drack trots att alkohol inte intresserar mig längre. Hon är så fin och har inte gått ner sig på någon annan substans än alkohol men idag, om 20 minuter sa hon klacka in på socialen och be om hjälp med att sluta dricka. Hon snackar om att antabus eller campral inte skulle vara till någon hjälp, hon måste bli inlagd på behandlingshem. Jag skiter i vilket bara hon lägger av med drickandet. Det har förstört hennes lever ganska brutalt.
Inte för att min lever är i bra skick den heller, men om jag ska vara totalt och brutalt ärlig så har min lust för att leva försvunnit för länge sedan, jag bara är, jag har ingen nära vän som Angelica var till mig, en sån man kunde stjäla kläder tillsammans med och sitta som småbarn i lekparkerna på nätterna. Jag är 34 år och har pundat bort hälften av tiden jag har levt sedan jag började med droger.
Danny har span på sig enligt honom själv, känns inte säkert att handla av honom men känns inte säkert att gå till någon ny heller, vet fan inte vad jag ska göra.
- Penny Dreadful -
Det är lika jobbigt varje gång. Kicking the habit, vissa vet just varför det kallas så, hur man sparkar med benen, hur man har myrkryp så otroligt mycket när man tänder av. Rycker i benen, man sparkar, kicking the habit.
Just idag sitter jag och biter på mina naglar och jag fryser oerhört mycket. Jag väntar på att mobilen ska ringa, jag har pengar, men jag har varken horset eller verktygen. Jag börjar få panik och automatisk så kopplas mina tankar till alla andra avtändningar jag har gått igenom under mina åtta år som heroinist. Det rycker lite i kroppen och jag blir snart för sjuk för att kunna ta mig ut och möta honom. Fan ta honom om han inte ringer.
Den dagen jag sprang med landstiget fula särk på mig tycker man borde vara förnedrande. Men nej. Jag bryr mig inte om sånt. Ingenting spelar någon större roll längre, man blir avtrubbad och man blir lätt ett monster när det handlar om att få tag i sitt heroin, som jag skrivit tidigare så är det allt och då menar jag allt man bryr sig om just då.
Jag har blivit en ensam själ på grund av mitt missbruk. Jag behöver inte andra, när Angelica dog så blev jag ensam. Det är skönt att umgås med någon ibland men jag har inte det behovet för att må bra.
Jag klarar inte att skriva mer nu, jag börjar bli riktigt jävla sjuk nu.
- Penny Dreadful -
Just idag sitter jag och biter på mina naglar och jag fryser oerhört mycket. Jag väntar på att mobilen ska ringa, jag har pengar, men jag har varken horset eller verktygen. Jag börjar få panik och automatisk så kopplas mina tankar till alla andra avtändningar jag har gått igenom under mina åtta år som heroinist. Det rycker lite i kroppen och jag blir snart för sjuk för att kunna ta mig ut och möta honom. Fan ta honom om han inte ringer.
Den dagen jag sprang med landstiget fula särk på mig tycker man borde vara förnedrande. Men nej. Jag bryr mig inte om sånt. Ingenting spelar någon större roll längre, man blir avtrubbad och man blir lätt ett monster när det handlar om att få tag i sitt heroin, som jag skrivit tidigare så är det allt och då menar jag allt man bryr sig om just då.
Jag har blivit en ensam själ på grund av mitt missbruk. Jag behöver inte andra, när Angelica dog så blev jag ensam. Det är skönt att umgås med någon ibland men jag har inte det behovet för att må bra.
Jag klarar inte att skriva mer nu, jag börjar bli riktigt jävla sjuk nu.
- Penny Dreadful -
För ett år sedan så satt jag i en lägenhet full av heroinister och blandmissbrukare samt brukare. Jag var 33 år, den yngsta där var 16 år, hon rökte hasch, det var så jag började min resa. Jag ville skrika åt henne men jag var så trött, lite för stor dos heroin och jag ville bara sova, jag kommer ihåg hur hon såg ut men inte vad hon hette eller vad som hände mer den kvällen. Någon vecka senare så skulle jag åka och köpa heroin satte mig på tuben, jag var sminkad och kände mig ganska fräsch, duschad, rent hår, och jag såg mig själv i fönstret, jag glömmer mig själv hela tiden, jag har inte tagit hand om mig, jag hade fortfarande inget hem, jag hade varit LVM:ad 3 gånger.
Den kvällen, den dagen träffade jag Danny, han var den jag skulle handla av, blå och gul i ansiktet och väldigt dåligt med tänder, dålig hy och ung. Väldigt ung. Jag brydde mig inte, bara jag fick mina grejer, betalade och fick min heroin och satte mig på tuben igen. När jag klev av fanns där flertalet poliser. Paranoid, svettig, nervös och gråtfärig som jag var så hade jag svårt att se "normal ut" , en av dom tittade på mig och jag greps av panik, fan jag pallar inte att sitta på kåken, jag pallar inte avgiftning igen. Jag kunde springa och ha kvar kabbarna eller så kunde jag gå lungt eller springa och slänga kabbarna. Jag hade fan betalat för dom så jag behöll dom och sprang. Dom kom inte efter mig så det var inte mig dom ville ta in i häktet. Jag svär på min egen döda grav att jag kommer hänga mig om jag placeras i en häktescell igen.
År 2007 i December, två dagar före julafton åkte jag in på avgiftning, det höll i två dagar sen drog jag. Jag ville verkligen klara av det och få åka på behandlingshem eller få gå i subutexprogramet eller metadon. Dom kunde inte lova mig någonting, inga löften, men det gav mig lite hopp någonstans. Ingenting hände mer än att jag blev sjuk, jag fick ingenting på avdelningen, absolut ingenting, jag skrek efter bensodiazepiner. Jag stack hem till min lägenhet, sa upp lägenheten, packade dom få saker jag hade, möbler och skit lämnade jag, lämnade en icket existerande adress där det var meningen att han skulle skicka fakturan på de resterande tre månadernas hyra. Sedan dess har jag inte försökt sluta igen. Ödet visade mig vägen ut från avdelningen och in till gatulivet. Efter ett par dagar glidandes omkring på gatorna så fick jag bo hos en annan vännina, långt ifrån den vackra och omtänksamma Angelicas personlighet men hon var snäll, hon lovade mig sängplats i två veckor, efter två veckor så kom hennes man hem. Dom var icket missbrukare eller brukare av varken droger, alkohol, koffein, nikotin eller något annat.Givetvis kom hennes man hem tidigare, förbannad på både kvinnan och mig, jag fick några örfilar och sprang därifrån med ett gäng ökenord rikare i fickan.
Jag har flera systrar och brödrer, en av mina äldre bröder tog in mig i sitt hem efter att jag lovat att söka hjälp om jag bara fick vila ett tag. Lögner. Lögner lögner lögner. Lögner till familjer och vänner för att få och ta hela tiden utan att ge något tillbaka, inte ens ett försök, och jag har blivit utsparkad från så många ställen innan så jag förstod att jag blir snart utkickad härifrån också. Men det där löftet han ville att jag skulle hålla var något han själv borde ha sagt åt sig själv.
Jag har flera systrar och brödrer, en av mina äldre bröder tog in mig i sitt hem efter att jag lovat att söka hjälp om jag bara fick vila ett tag. Lögner. Lögner lögner lögner. Lögner till familjer och vänner för att få och ta hela tiden utan att ge något tillbaka, inte ens ett försök, och jag har blivit utsparkad från så många ställen innan så jag förstod att jag blir snart utkickad härifrån också. Men det där löftet han ville att jag skulle hålla var något han själv borde ha sagt åt sig själv.
Tack så hemskt mycket för era kommentarer, jag vill lägga in några ord till en kille som kommenterade ett inlägg.
Marcus;
Du tänker dom tankar jag önskar och ber till gud att jag inte skulle ha gjort för 8 år sedan.
Jag skriver det här öppet för att jag vill att alla ska tänka fler och mer över att prova droger.
Jag lovar er att det inte är ett roligt liv, det har blivit ett rent helvete för mig.
Tycker du att mitt liv har verkat vara roligt, att jag har levt under normala förhållanden?
Det är fint att du vill vara min vän men jag kan inte vara vän med någon som vill sätta sig ner på den
gata som jag försöker ta mig ifrån med en spruta redo i handen. Jag kan inte göra saker tillsammans med dig då det innebär drogrelaterade saker.
Du förstår inte detta livet och jag vill inte att du ska förstå, jag vill inte att du ska uppleva detta. Snälla du.
Prova aldrig heroin. "Jag ska bara testa en gång, jag blir inte fast" , sen blir det tre gånger och sen innan du vet ordet av det så är du fast, du är beroende och din resa mot ett jävla avloppsliv börjar.
Du har ingen aning om vad det här innebär, det är så mycket mer än det jag skriver, det finns så mycket smuts under naglar som bara heroinister kan förstå. Alla lever inte ett fullständigt kaotiskt liv trots ett heroinmissbruk men väldigt många. Jag skulle välja bort detta och fortsätta ditt nuvarande liv. Jag tänker välja bort detta och börja om på nytt, bilda ett nytt liv för mig en dag. Prova inte. Hur sugen du än är så gör det inte.
Jag vet att droger lockar, jag vet hur jag har varit, jag vet hur jag ville prova det och det och det och just på grund av min nyfikenhet så har det lett till LVM, behandlingshem, en volta här och där på kåken, självmordsförsök, kriminalitet, avståndstagande från familjen och en hel lång lista där till.
Snälla du. Håll dig ifrån droger.
- Penny Dreadful -
Marcus;
Du tänker dom tankar jag önskar och ber till gud att jag inte skulle ha gjort för 8 år sedan.
Jag skriver det här öppet för att jag vill att alla ska tänka fler och mer över att prova droger.
Jag lovar er att det inte är ett roligt liv, det har blivit ett rent helvete för mig.
Tycker du att mitt liv har verkat vara roligt, att jag har levt under normala förhållanden?
Det är fint att du vill vara min vän men jag kan inte vara vän med någon som vill sätta sig ner på den
gata som jag försöker ta mig ifrån med en spruta redo i handen. Jag kan inte göra saker tillsammans med dig då det innebär drogrelaterade saker.
Du förstår inte detta livet och jag vill inte att du ska förstå, jag vill inte att du ska uppleva detta. Snälla du.
Prova aldrig heroin. "Jag ska bara testa en gång, jag blir inte fast" , sen blir det tre gånger och sen innan du vet ordet av det så är du fast, du är beroende och din resa mot ett jävla avloppsliv börjar.
Du har ingen aning om vad det här innebär, det är så mycket mer än det jag skriver, det finns så mycket smuts under naglar som bara heroinister kan förstå. Alla lever inte ett fullständigt kaotiskt liv trots ett heroinmissbruk men väldigt många. Jag skulle välja bort detta och fortsätta ditt nuvarande liv. Jag tänker välja bort detta och börja om på nytt, bilda ett nytt liv för mig en dag. Prova inte. Hur sugen du än är så gör det inte.
Jag vet att droger lockar, jag vet hur jag har varit, jag vet hur jag ville prova det och det och det och just på grund av min nyfikenhet så har det lett till LVM, behandlingshem, en volta här och där på kåken, självmordsförsök, kriminalitet, avståndstagande från familjen och en hel lång lista där till.
Snälla du. Håll dig ifrån droger.
- Penny Dreadful -
Angelica var borta, var eller när hennes begravning hölls vet jag inte.
Jag hade en släkting som flög in från Spanien, anledningen var att min mamma fyllde 50.
Att jag skämde ut mig själv och min familj finns det inget frågetecken om. Jag förstörde hela dagen för henne och jag sa bara förlåt och kläckte ur mig att det är en helt vanlig dag, hon kan väl fira imorgon om hon vill. Den spanska släktingen tog min hand och sa bara "penny, my penny" och suckade. De andra som fanns där, 70 gäster, bara tittade på mig.
Sluddrande bad jag om ursäkt till en mycket gammal dam som satt på en stol i närheten av mig, hon skrek, hon skrek att jag var en narkoman och inte var välkommen dit, jag var ett luder och ingenting att ha, sen kastade hon ett vinglas i min riktning. Det var min mormor, jag kände inte igen henne fören jag skulle gå därifrån, efter att hon hade attackerat mig verbalt. Min egen mormor tyckte inte om mig. Men vad spelar det för roll? Jag tycker inte om mig själv heller. Jag tog så många vinflaskor jag kunde få med mig då jag gick därifrån.
Jag känner mig inte värd mycket, jag tror inte att heroinister som har varit med i år och år av detta liv tycker om sig själva eller samhället för den delen.
Jag hade nu en lägenhet som jag ensam skulle lyckas betala hyran för sedan Angelica skickades till skyarna.
Det var ganska femtio-femtio bland människorna som påpekade mitt utseende, en del sa att jag såg precis ut som en pundare, andra sa att jag är väldigt söt och vacker. Men dom ser bara mitt ansikte. Ta en titt på resten av kroppen, se alla ärr och annat så kommer du att äcklas.
Idag är en dag då jag fick en kommentar om att jag skämmer ut mig själv när jag visar mig ute och i nästa veva säger en kvinna att jag är så vacker och frågar varför jag gör såhär mot mig själv. Då kom jag in på det här ämnet när jag satte mig ner vid datorn. Det händer inte ofta att någon frågar varför jag går så här mot mig själv, att jag kan bättre, att jag borde söka hjälp. Här i Stockholm är dom vana vid pundare som glider omkring, det är inget nytt.
Som heroinist ses du ofta som ett hopplöst fall.
- Penny Dreadful -
Angelica fortsatte att prostituera sig och blev gravid. Barnet blev utvecklingsstörd på grund av hennes heroinmissbruk, hon slutade inte trots att hon visste om att hon var gravid. Den dagen barnet föddes plockades det direkt ifrån henne.
Angelica som innan varit så likgiltig över graviditet och barn blev efter en tid väldigt deprimerad. Jag tror att dom kallade det för förlossningsdepression. Angelica pratade om djävulen , hon var ledsen hela tiden. Djävulen skulle ta henne sade hon, jag gick ut och skulle fixa något att äta, när jag kom hem var Angelica död. Hon hade tagit sitt liv, hon skrev i sitt avskedsbrev att hon kände, skam, sorg och förlust. Heroinet var inte utblandat och hon hade tagit en dubbeldos, det är vad vi fick höra. Hon hade tidigare pratat om döden men jag trodde inte att det skulle bli så här.
Det gör ont i mig att skriva om Angelica när hon inte finns med mig längre. Bästa vänner som missbrukare och jag hoppas att vi hade varit det även utan heroinet dock är det väldig osannolikt.
Angelica var alltid den som pushade på om att fixa pengar, fixa kabbar, fixa bensodiazepiner, fixa flunitrazepam.
Hon ville aldrig sätta en sil ensam, hon ville ha någon med sig.
Heroinet förstör oss och jag har förlorat många vänner på grund av deras kärlek till heroin.
Jag förstår att ni tänker "har du inte lärt dig en läxa då?" , som missbrukare så kan jag tänka "fan vad trist, jag älskade dig" och nästa tanke blir "fan jag måste hem och fixa iordning en spruta" . Så sjukt är det. Jag är medveten om hur sjukt det är men mitt beroende kommer först, jag måste ha min substans för att orka stå på benen, för att leva, suget, beroendet är så pass starkt att jag kopplar bort allting annat när jag har slut heroin och måste jaga tag i mer, jag tänker på avtädningen och jag tänker på hur jävla dåligt jag kommer att må, men andra tankar finns inte; "hur mår mamma", "jag saknar Angelica" , dom tankarna finns inte, det är bara "heroin heroin heroin måste få tag i mitt jävla heroin" .
- Penny dreadful -
Angelica som innan varit så likgiltig över graviditet och barn blev efter en tid väldigt deprimerad. Jag tror att dom kallade det för förlossningsdepression. Angelica pratade om djävulen , hon var ledsen hela tiden. Djävulen skulle ta henne sade hon, jag gick ut och skulle fixa något att äta, när jag kom hem var Angelica död. Hon hade tagit sitt liv, hon skrev i sitt avskedsbrev att hon kände, skam, sorg och förlust. Heroinet var inte utblandat och hon hade tagit en dubbeldos, det är vad vi fick höra. Hon hade tidigare pratat om döden men jag trodde inte att det skulle bli så här.
Det gör ont i mig att skriva om Angelica när hon inte finns med mig längre. Bästa vänner som missbrukare och jag hoppas att vi hade varit det även utan heroinet dock är det väldig osannolikt.
Angelica var alltid den som pushade på om att fixa pengar, fixa kabbar, fixa bensodiazepiner, fixa flunitrazepam.
Hon ville aldrig sätta en sil ensam, hon ville ha någon med sig.
Heroinet förstör oss och jag har förlorat många vänner på grund av deras kärlek till heroin.
Jag förstår att ni tänker "har du inte lärt dig en läxa då?" , som missbrukare så kan jag tänka "fan vad trist, jag älskade dig" och nästa tanke blir "fan jag måste hem och fixa iordning en spruta" . Så sjukt är det. Jag är medveten om hur sjukt det är men mitt beroende kommer först, jag måste ha min substans för att orka stå på benen, för att leva, suget, beroendet är så pass starkt att jag kopplar bort allting annat när jag har slut heroin och måste jaga tag i mer, jag tänker på avtädningen och jag tänker på hur jävla dåligt jag kommer att må, men andra tankar finns inte; "hur mår mamma", "jag saknar Angelica" , dom tankarna finns inte, det är bara "heroin heroin heroin måste få tag i mitt jävla heroin" .
- Penny dreadful -
Det är många heroinister som har överlevt överdoser av heroin och andra substanser, att komma hem igen och göra iordning sin spruta är en himmelsk känsla. Tyvärr kom hyresvärden på besök och jag hade fortfarande landstingets kläder på mig, Angelica öppnade dörren, det låg sprutor och brunt pulver på bordet där vi skulle leta efter vener och låta heroinet vandra genom kroppen, han brydde sig inte om det utan sa bara att det luktade unket och att grannarna har klagat på att det sover människor i trapphuset. Dessa människor var heroinister som hälsat på oss som sedan varit så trött att han eller hon satt sig ner för att sova. Konstigt nog blev vi inte vräkta.
Senare samma dag så hade Angelicas mamma spårat upp henne och möttes av mig i landstingetskläder och Angelica med en spruta i armen. Hennes mamma skulle ringa polisen, Angelica var faktiskt fortfarande på rymmen men ingen brydde sig nog om henne längre, det hade gått så långt tid, någon annan hade säkerligen fått hennes plats nu.
Hennes mamma klagade på hur mycket Angelica hade magrat, hur dåliga tänder hon hade, hur otroligt små pupiller hon hade. Angelica sluddrade bara något tillbaka, jag var ganska klar och försökte övertala hennes mamma att lämna lägenheten för hennes eget bästa, att inte se alla misär.
Vi var döda på utsidan och döda på insidan.
Hennes mamma var den som sade till oss hur vi har förstört oss, söta Angelica har blivit en sunkig pundare som inte duschade speciellt ofta och som knullade äckliga gubbar. Hon visste givetvis inte hur jag hade sett ut innan, detta var vårat första möte, men hon påpekade att jag säkert hade varit en mycket söt ung kvinna " en gång " .
Efter vad hennes mamma hade sagt så började Angelica prata om döden vissa dagar och om att bli ren andra dagar.
Angelica var lika kluven till livet som jag var.
- Penny Dreadful -
Senare samma dag så hade Angelicas mamma spårat upp henne och möttes av mig i landstingetskläder och Angelica med en spruta i armen. Hennes mamma skulle ringa polisen, Angelica var faktiskt fortfarande på rymmen men ingen brydde sig nog om henne längre, det hade gått så långt tid, någon annan hade säkerligen fått hennes plats nu.
Hennes mamma klagade på hur mycket Angelica hade magrat, hur dåliga tänder hon hade, hur otroligt små pupiller hon hade. Angelica sluddrade bara något tillbaka, jag var ganska klar och försökte övertala hennes mamma att lämna lägenheten för hennes eget bästa, att inte se alla misär.
Vi var döda på utsidan och döda på insidan.
Hennes mamma var den som sade till oss hur vi har förstört oss, söta Angelica har blivit en sunkig pundare som inte duschade speciellt ofta och som knullade äckliga gubbar. Hon visste givetvis inte hur jag hade sett ut innan, detta var vårat första möte, men hon påpekade att jag säkert hade varit en mycket söt ung kvinna " en gång " .
Efter vad hennes mamma hade sagt så började Angelica prata om döden vissa dagar och om att bli ren andra dagar.
Angelica var lika kluven till livet som jag var.
- Penny Dreadful -
